Wihiwawi

Eftersom jag inte skrivit på ett par månader så får jag väl passa på att släppa ut allt på en gång. Så här kommer ännu ett inlägg om mitt patetiska kärleksliv. Jag tror dock det kan bli konstigt, förvirrat och mycket lär jag vara tyst om då man aldrig vet vem som läser. It won't make sense.
Jag är kär, igen, som fan. Jag kan inte få personen ut huvudet. Jag kan gå hela dagar och bara tänka på honom. Ibland inget alls, men i alla fall varje dag. Vissa nätter tänker jag på honom tills jag somnar och hans namn är det första som dyker upp i huvudet när jag vaknar.
Det är något så enormt frustrerande. Jag vill egentligen bara ha honom som vän. Men jag har aldrig velat ha någon så mycket i hela mitt liv.
Det har varit så nära att jag berättat några gånger men jag har alltid hindrat mig själv. Sen hade jag en dröm. Jag var gravid och när jag vaknade var jag tvungen att kolla upp betydelsen med det. Tålamod, ha tålamod stod det.
Men det är svårt att ha tålamod när man inte vet vad man ska vänta sig.
Ska jag vänta på att han ska känna något, eller ska jag vänta på att mina egna känslor ska lugna sig och behålla vänskapen?
Och en rolig nyhet för att dra upp stämningen lite. Om en vecka flyttar jag in i min alldeles egna lägenhet. Den ligger bara 5 minuter ifrån där jag bor nu och hyran är låg. När jag är inflyttad ordentligt ska jag helt klart lägga upp bilder.