Tjugoåttatusen
Imorse, när jag satt och åt frukost, låg det en lapp på köksbordet.
Den hade med hästar att göra såklart och Mikaela pekade och sa "herregud".
Jag tittade och såg siffrorna 28 800, om jag minns rätt.
Det är priset på Melinas nya häst, det är så mycket pengar min mamma lägger ner på mina andra två systrars hobby.
För någon vecka sedan sa mamma att hon skulle sponsra mig med lite till min kamera, hon sa 1000 kronor och jag tyckte att det var helt ok då, jag blev riktigt glad. Men när jag såg lappen imorse blev jag riktigt sårad. Det kom som ett jävla knivstick in i hjärtat och kändes som att någon hällde syra ner i halsen och magen på mig.
Nu vet jag inte ens om jag vill ta emot några pengar alls.
Fotografi är någon jag vill jobba med i framtiden, någon jag vill lägga all min tid på och i framtiden tjäna pengar på.
Ridning är mina systrars hobby. Melina har inte ens intresset. Hon spenderar knappt någon tid alls åt hästarna sålänge det inte gäller att rida, för att det inte är roligt. Har man ett riktigt intresse så lägger man all sin tid på det, vare sig det är roligt eller skittråkigt. Har man inte tillräckligt med intresse, lägger man inte ner tjugoåttatusen på det.
Men ett intresse och en framtid, det skulle man kunna lägga ner så mycket pengar på, tusen kronor räcker inte långt, det kan jag fixa fram själv bara genom att gå i skolan en månad.
Jag vill bara gråta, att känna att jag bara är värd en tjugoåttondel av vad hon är, det suger.
Hur lyckliga kan vi bli, när vi vet vad stjärnorna består av?
Den hade med hästar att göra såklart och Mikaela pekade och sa "herregud".
Jag tittade och såg siffrorna 28 800, om jag minns rätt.
Det är priset på Melinas nya häst, det är så mycket pengar min mamma lägger ner på mina andra två systrars hobby.
För någon vecka sedan sa mamma att hon skulle sponsra mig med lite till min kamera, hon sa 1000 kronor och jag tyckte att det var helt ok då, jag blev riktigt glad. Men när jag såg lappen imorse blev jag riktigt sårad. Det kom som ett jävla knivstick in i hjärtat och kändes som att någon hällde syra ner i halsen och magen på mig.
Nu vet jag inte ens om jag vill ta emot några pengar alls.
Fotografi är någon jag vill jobba med i framtiden, någon jag vill lägga all min tid på och i framtiden tjäna pengar på.
Ridning är mina systrars hobby. Melina har inte ens intresset. Hon spenderar knappt någon tid alls åt hästarna sålänge det inte gäller att rida, för att det inte är roligt. Har man ett riktigt intresse så lägger man all sin tid på det, vare sig det är roligt eller skittråkigt. Har man inte tillräckligt med intresse, lägger man inte ner tjugoåttatusen på det.
Men ett intresse och en framtid, det skulle man kunna lägga ner så mycket pengar på, tusen kronor räcker inte långt, det kan jag fixa fram själv bara genom att gå i skolan en månad.
Jag vill bara gråta, att känna att jag bara är värd en tjugoåttondel av vad hon är, det suger.
Hur lyckliga kan vi bli, när vi vet vad stjärnorna består av?
Kommentarer
Postat av: Sanna
prata med dom om det?
Trackback
