Wihiwawi

För ett år sedan lekte livet.
Jag var väldigt sällan utan kärlek och jag kände mig älskad.
Sedan kom en kille som vi kan kalla Oliver, som tryckte ner mig totalt efter att det tog slut.
Efter det bestämde jag mig för att vara singel ett tag, för det behövde jag verkligen. Jag behövde en paus från allt som hade med kärlek att göra.
Några månader senare kom en annan kille in i mitt liv. Vi kallar honom Erik. Han hade flickvän. Han gjorde då slut med denna tjej för att han ville ha mig. Jag sa ändå till honom att jag ville ta det lugnt, särskilt när det gällde att ha sex.
Han kom hem till mig en dag, han tafsade på mig och vi strulade och lite sånt. När han tog händerna innanför mina byxor sa jag nej, men han tjatade tills jag inte orkade säg nej mer. Det hela slutade i att han tvingade mig till att ha sex med honom. För mig kändes det som att bli våldtagen, därför räknar jag det som våldtäckt.
Jag blev våldtagen i mitt eget hus, i mitt eget rum, i min egen säng...
Några månader gick innan jag faktiskt insåg vad jag varit med om.
När jag väl tagit mig mod till att anmäla det, så kom jag på att jag glömt datum, det hela var fucking lönlöst. Den idioten ska få gå fri och skada ännu fler flickor, för jag var inte den första.
Ett tag senare träffade jag en kille som jag faktiskt blev kär i, dock fick jag inget svar på det. Jag stack till stället vi brukade hänga på och där var han med en annan tjej. Dagen efter berätta jag hur jag kände för honom och att det sårade mig när jag såg honom med den andra tjejen. Han dissade då henne och sa att han hade känslor för mig.
Vi hade på g ett tag men sedan fick man höra de hemska orden "förlåt men jag vill inte ha ett förhållande, det finns bara en person jag någonsin älskat och någonsin kommer älska, du vet säkert vem det är".
Då sa jag bara nej, jag orkade inte med att nästan ha honom men ändå att han inte var min.
Ett par månader efter det träffade jag en kille över internet, han var urgullig och jättesnäll mot mig. Vi träffades, hade mysigt men än en gång sa jag nej till att ha sex eftersom att det inte kändes rätt. Något senare sa han samma ord som den tidigare killen, "jag vill inte ha ett förhållande".
Det blev ännu ett nej, jag ville inte fortsätta. Dock blev vi kompisar och kan fortfarande prata med varandra.
Sedan kom Jonathan in i mitt liv igen och rev upp gamla sår.
Ännu lite senare kom nästa kille, det kändes som att det äntligen kunde bli något. Vi hade sex, efter grät jag och allt blev fel. Vi slutade prata. Efter ett tag började vi prata igen, vi ville båda försöka igen, men när jag åkte hem till honom så bara drog han sig undan mig hela tiden. Jag fattade inte varför så jag gav upp, jag orkade inte mer.
Under en del av denna tiden så har även en kompis till mig börjat ragga på mig. Detta var dock jävligt svårt för mig. Jag raggade tillbaka men det värsta var att han har flickvän. Jag känner mig så jävla elak mot henne.
På Siesta strulade jag med en kille som jag sedan fick reda på hade flickvän.
Hultsfredsfestivalen, jag hade sex med en kille, samma som förra året. Det var inte skönt och jag ville bara att det skulle ta slut. Dagen efter hamnade man i ett tält med en kille med samma namn som våldtäcktsidioten. Detta blev naturligtvis riktigt jobbigt och jag grät som en unge. Dock löste det sig till slut och jag förklarade varför och dagen efter var riktigt mysig.
Men även om jag haft alla dessa killarna, var är kärleken?
Varför ska allt bara handla om sex?
Jag lever hellre ett liv med bara kärlek och inget sex, än ett liv utan kärlek och bara sex.
Så nu har jag bestämt mig för en sak, jag tänker inte låta någon komma innanför förrän den personen är min pojkvän.