Wihiwawi

Vad gör man när man står på gränsen till att totalt bryta ihop?
Vad gör man då man balanserar på kanten till stupet med ett stort fejksmile mot allt som finns bakom?

Ärligt talat så har jag ingen aning om hur jag fortfarande kan vara såhär uppåt när det ständigt värker i bröstet på mig och varje gång jag är ensam så gråter jag.
Jag vet inte hur jag har kunnat såhär långt nere. Alla småsaker har blivit för mycket antar jag.
Snart kommer jag bryta ihop totalt.
Det som gör mest ont är att ingen bryr sig. Ingen tar det på allvar. Inte ens min familj och min bästa vän.
Min mage gör också fruktansvärt ont men jag orkar inte bry mig längre.
Självmordsbenägen har jag blivit också men som tur är, så är jag fortfarande tillräckligt stark för att stå emot att skada mig själv. Men tanken finns alltid där, tanken om hur man skulle göra för att dö på bästa sätt.
Men jag tänker inte dö, jag är för nyfiken på framtiden.
Det är väll bara att stå ut antar jag.