Förlåt mamma

Jag hatar inte dig mamma, jag hatar att vara jag...
Men när jag mår såhär kan jag inte kontrollera mig.
Jag stänger in allt, jag fylls och exploderar.
På något sätt är det alltid du som står närmast och får explosionen över dig.
Jag hatar denna delen av mig, jag vill inte förstöra dig.
Jag älskar dig så jävla mycket, du förstår nog inte min smärta när jag gör såhär mot dig, men jag förstår din.
Jag ser...
Och jag hatar mig själv för att jag är så här

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0