Wihiwawi

Aldrig i hela mitt liv har jag känt mig så förolämpad och arg som igår och idag.
Fyfan för människor.
Jag undrar varför jag aldrig kan känna mig som en del av dem. Det känns inte som att jag hör hemma här.
Ibland kan jag bara tänka "jag vill hem", fastän jag är hemma.
Men vart är hem då?
Människor är onda, det finns inte någon som kan säga emot det. Vi föds onda, vi tänker bara på oss själva. Även om det sårar andra så fruktansvärt så spelar det ingen roll bara vi själva mår bra.
Fyfan för människor.
Jag vill inte finnas mer...