Försvinner i meningslöshet
Jobbig natt. Ångest och ångest och ångest. Jag vill inte dö men jag vet inte om jag vill leva heller. Vad är meningen egentligen?
Enda anledningen till att jag klarat mig så här långt är för att jag stängt in allt och bara tagit mig genom dagarna i en dimma.
Det är förutspått att jorden ska gå under om exakt ett år. Jag tror på det. Det känns så. Jag vet att det antagligen inte blir så men jag hoppas det nästan. Hela världen är bara ett enda jävla helvete just nu och vi kommer aldrig komma vidare. Vad är meningen med att finnas kvar? Bättre att bara rensa hela skiten och börja om från början.
Jag hoppas.
Jag känner bara ångest på grund av meningslöshet. Snart ska jag åka tillbaka till Jönköping igen. Plugga. Äta. Sova. Varför? Ensamhet. Så jävla meningslöst.
Får snart panik. Det känns som att jag bara faller och faller, ner i meningslösheten. Har inget att hålla fast vid. Inget som får mig att vilja dra mig upp igen.
Ett tomt skal i en tom omgivning.
Kommentarer
Trackback
