Wihiwawi

Tar mig tillbaka till för några år sedan, när jag och mamma bråkade hela tiden. Mamma gillar inte mig, mina åsikter eller min butterhet. Jag gillar inte hennes gnällande och överlägsenhet.

Det slutade i skrik och bråk. Nu går hon runt och tycker synd om sig själv och säger att vi inte älskar henne. Har jag någonsin nämnt det? Knappast, jag älskar henne men hon ser ju fan inte det.

I alla fall, jag är på väg tillbaka och jag tänker inte vara den perfekta lilla dottern som bara håller käften hela tiden. Jag säger vad jag tycker för sådan är jag!

Så har varit hemma i några timmar nu. Minsta syrran har varit arg och gråtit, jag har varit arg och gråtit och andra syrran och mamma också. Jag ringde till pappa och sa att han inte skulle komma hem. Jävla helvete!

Ändå mår jag fan mycket bättre av detta än att vara i Jönköping!