ond igen

Dock önskar jag att det kunde finnas någonstans där jag kunde få lite ro, få lite energi. Snart går jag fan under. Det går inte mycket mer.
Jag tror jag vill försvinna. Ibland kan jag gå och önska att jag skulle råka ut för en olycka så att jag kan slippa allt utan att vara egoistisk. Vad skönt det hade varit. Imorgon ska jag gå och söka hjälp.
Jag skadar bara andra också. Kommer hit och nu mår alla dåligt. Det är nog bäst om jag bara åker iväg ett tag. Men vart...
Jag står ensam igen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0