Wihiwawi

Han sa då, innan jag ens nämnt den fysiska smärtan, att det kan vara som att öppna ögonen igen. Som att öppna sina ögon efter att ha haft de stängda under en lång tid. Det gör fysiskt ont och man vill bara stänga de igen för att det är så mycket lättare.

Men tänk vad mycket man missar om man istället väljer den enkla vägen och stänger ögonen igen.

Det är så jag känner nu. Jag är sakta på väg ut igen, ut ur den lilla undanstoppade lådan. Det gör ont. Men för en stund sedan kände jag hur en liten del av mig sakta pumpades ut i mitt blod och runt i min kropp. Det kändes bra.

Detta blir en sömnlös natt. Jag har tenta om 3 timmar men det får gå som det går. Det känns som att andra saker är viktigare just nu. Viktigare än skola och jobb och framtid och all den där skiten. För vad spelar det för roll egentligen.

Att må bra är viktigare än att få bra betyg i skolan och bra jobb. För vad spelar det egentligen för roll om man mår dåligt.

Vad jag egentligen ville komma fram till i början av inlägget, det var att min vän är så väldigt klok. Han ser världen på ett sätt som ingen annan. Jag är glad att få vara din vän.