Wihiwawi

Allt är alltså så gömt att jag inte ens minns mina egna känslor. Just nu känner det som att jag sitter och tittar ut genom ett fönster. Jag ser mina armar som rör sig och gör det jag säger åt dem. Men jag är inte en del av dem, de bara gör som jag säger. Det känns konstigt att jag ändå har känsel i dem.

Nu ska jag läsa fler inlägg för att hitta ett samband.

Ibland kan jag bara tänka "jag vill hem", fastän jag är hemma. 16/8-10

Malin och Wawi känns som helt olika personer.

Wawi är jag, det är sanningen, den sidan folk aldrig får se i perioder som den här.

Malin är ett skal, när jag inte orkar förklara, när jag bara vill dölja allt, då är jag Malin. 7/8-10

I augusti flyttade jag till en ny stad där jag inte kände någon. Nu har jag en vän, jag gillar henne och det är så synd att hon bara sett Malin och inte Wawi.

Kom att tänka på en sak nu. För det mesta presenterar jag mig som Malin, men för vissa presenterar jag mig som Wawi. Sist jag gjorde detta, så var personen väldigt lätt att prata med och jag kände att jag kanske fick komma fram lite mer och vara jag. Frågan är om jag faktiskt omedvetet känner av vilka som får se Wawi, mig..

Fan vad förvirrande detta är. Kanske borde prata med någon som kan koppla ihop allt.