Wihiwawi

En blogg för djupa tankar, för mitt allra innersta, där all uppsamlad smärta kan rinna ut genom mina fingrar.
Som en dagbok, fast för de som inte längre orkar skriva för hand.
En blogg som ingen ändå läser.
Bipoläritet, en sjukdom jag tidigare aldrig stött på eller vetat vad den inneburit. Fem månader med en bipolär person har inte varit några problem, men sedan kom den maniska perioden. Jag förstod inte vad som hände och blev desperat efter kontakt. Gjorde bara mig själv illa i min desperation.
En vecka har känts som en månad och jag förstår fortfarande inte. Ilskan växer över personens beteende som den inte själv kan styra över. Fel av mig? Ja!
Läste på wikipedia och blev kanske lite klokare, men inte tillräckligt.
Jag har dock bara mig själv att skylla. Vi skulle flytta ihop, men jag fegade ur.. Kanske hade det varit enklare då, enklare att se vad som hände och hantera situationen. Vem vet?
Detta leder ingenstans.. Det spelar ingen roll om du är en timme eller tusen mil bort. Du är inte här och det är för långt.
Du sa att det kanske inte är dig jag älskar, utan kärleken. Kanske har det varit så med alla andra, men om man nånsin kan älska en person så älskar jag dig. Trots allt som hänt, trots allt jag gjort så känner du samma.
Detta med kärlek har bara varit vardaligt för mig. Men nu, det är så fantastiskt. Att när man hittar en person som man älskar, så älskar den en tillbaka. Jag menar, av 6 miljarder människor, hur stor är chansen? Det är obeskrivligt vackert. Jag förstår inte hur jag kan få någon som dig.. Jag vill aldrig skiljas från dig igen.