Wihiwawi

Eftersom jag inte skrivit på ett par månader så får jag väl passa på att släppa ut allt på en gång. Så här kommer ännu ett inlägg om mitt patetiska kärleksliv. Jag tror dock det kan bli konstigt, förvirrat och mycket lär jag vara tyst om då man aldrig vet vem som läser. It won't make sense.
Jag är kär, igen, som fan. Jag kan inte få personen ut huvudet. Jag kan gå hela dagar och bara tänka på honom. Ibland inget alls, men i alla fall varje dag. Vissa nätter tänker jag på honom tills jag somnar och hans namn är det första som dyker upp i huvudet när jag vaknar.
Det är något så enormt frustrerande. Jag vill egentligen bara ha honom som vän. Men jag har aldrig velat ha någon så mycket i hela mitt liv.
Det har varit så nära att jag berättat några gånger men jag har alltid hindrat mig själv. Sen hade jag en dröm. Jag var gravid och när jag vaknade var jag tvungen att kolla upp betydelsen med det. Tålamod, ha tålamod stod det.
Men det är svårt att ha tålamod när man inte vet vad man ska vänta sig.
Ska jag vänta på att han ska känna något, eller ska jag vänta på att mina egna känslor ska lugna sig och behålla vänskapen?
Och en rolig nyhet för att dra upp stämningen lite. Om en vecka flyttar jag in i min alldeles egna lägenhet. Den ligger bara 5 minuter ifrån där jag bor nu och hyran är låg. När jag är inflyttad ordentligt ska jag helt klart lägga upp bilder.

Det är läskigt att se personer i ens närhet må dåligt. Det påverkar en mer än vad man tror.
Jag och en nära vän till mig bestämde oss för att gå ut till stans enda nattklubb igår. Vi hade trevligt, satt hos henne och drack vin och hade roligt. Vi gick ut, satt oss i baren och hon började prata om konstiga saker. Jag försökte hänga med men förstod inte sammanhanget i det hon sa. Sen ville hon dansa. Några killar betedde sig väldigt, ja hur ska man beskriva det, mansgrisigt! Vi gick ut för att ta en cigg och hon började prata konstigt igen. Hon pratade med mig som att jag var någon helt annan och som att hon inte var där hon var. Jag frågade henne om hon visste vart hon var och ja, hon visste att hon var på harrys men att hon var förvirrad för att hon trodde detta ingick i hennes tjänst.
Jag drog med henne ut från stället och då började hon gråta, riktigt mycket. Utbränd vid 20 års ålder. Och att jag inte såg detta tidigare under kvällen gör mig arg på mig själv. För det var mest snack om mig och mitt som vanligt olyckliga kärleksliv så jag fick knappt höra hur hon mådde.
Hennes mamma kom och jag gick hem till mig. Det påverkar, man blir orolig, och rädd.