Dra mig in i vuxenlivet, du som inte finns vid min sida
Har tappat min sociala förmåga, eller min ork till att vara social. Vill hellre bara sitta och betrakta än att vara med. Orkar inte kommentera, skratta med och säg de rätta sakerna. Men på samma gång vill jag. För jag vill inte förlora de vänner jag har genom att vara så fruktansvärt tråkig som jag är nu för tiden. Och det är så roligt, men jag är inte rolig. Inte nu.
Jag känner mig så fruktansvärt ensam även om jag är omringad av folk som älskar mig. Jag vill ha närhet, jag vill ha någon att hålla om, någon att sova bredvid om nätterna. Någon att börja mitt vuxna liv med.
Det är konstigt hur klart allt kan bli när man väl skriver ner allt man tänker. Kanske är det därför jag vägrar växa upp, hellre sitter på mitt rum än att ge mig ut och leta jobb. Jag ser ingen mening med att kliva in i vuxenlivet för jag har ändå ingen att dela det med.
Det blir sån press dock. Man blir desperat, tar nästan vem som helst. Fast nej, inte denna gången. Denna gången har jag faktiskt lyckats säg nej och sålla bort svin.
Men sen har man alla sina vänner. De har partners, sambos, är förlovade. Har varit tillsammans med sin i flera år nu. Till och med min syster, som är 2 år yngre har en pojkvän sen 2 år tillbaka. Orkar inte gå genom den där första fasen. Lära känna, bygga upp förtroende. Vill inte.
Att lyssna på Lasse Lindh gör inte saken bättre. Texterna handlar bara om förlorad kärlek, saknad kärlek.
Kommentarer
Trackback
