Wihiwawi

Jag är så jävla ledsen för detta jag kommer skriva nu, men jag måste få det ur mig, jag bara måste. Och eftersom det är riktat till en av de två läsare av min blogg så kommer du troligen hata mig efter detta. Men du måste veta.

Efter den kvällen jag var hos dig kändes det som att jag varit i mentalt slagsmål och jag var totalt jävla utmattad. Det kändes som att någon sugit precis all energi ur mig.

Du får väldigt gärna analysera mig i huvudet men jag vill inte sitta och höra hur du analyserar mig i timmar. Du säger att du är dålig på att ge komplimanger. Men om sanningen ska fram så ger du alldeles för mycket. Och när du dessutom vet hur dålig jag är på att ta emot dem. Jag tycker till och med att det är riktigt jobbigt när folk ger mig komplimanger.

Det finns liksom en gräns. En komplimang och jag svarar med ett tack. Två och jag börjar känna mig obekväm. Allt efter det, då vill jag bara försvinna. JAG HATAR DET!!

Jag sa nyss att jag gillar folk som pratar mycket. Men ibland vill jag också prata. Och jag gillar inte när någon kan sitta och prata på om saker jag totalt struntar i, i flera timmar. Jag orkar inte. Jag är så jävla ledsen för detta. Men det är just därför jag undvikit dig sen dess, jag orkar helt enkelt inte lyssna mer. Förlåt.

Well this i gonna make saturday awkward. Och om du ringer idag så kommer jag troligen inte svara. Skriv ett sms istället. Och gärna ingen uppsats.

Det som är värst med detta det är dock att jag aldrig vill försöka ändra på en människa. Aldrig. Jag vill inte att du ska ändra dig, absolut inte. Men sättet vi umgås på klarar jag helt enkelt inte av. Jag vet inte hur fan det ska gå efter detta.