Wihiwawi

Här kommer lilla Malin som alltid älskar allt och alla. Som aldrig känner hat. Egentligen har hon brutala agressionsproblem. Idag kastade hon en sked i golvet och var nära att smälla en tallrik i huvudet på någon. Sen gick hon in i duschen och grät och kunde inte andas. Ilskan tog hon ut på sig själv.

Men Malin är så bra för hon finns där när man mår dåligt. Annars är hon bara jobbig. Annars skiter man egentligen i henne. Hon är bara bra som ett plank att slänga av sig all sin ilska och sorg på.

Men lilla Malin är ensam. För lilla Malin är bara ett plank. Hennes insida är nu full med alla andras skit. Hennes insida bubblar över och hon blir en fara för sig själv. Snart även för sin omgivning. Snart kommer hon bränna ner hela stan. Slå sönder varje byggnad och mörda varje männska. Hon kommer slåss tills hon dör av utmattning och då kommer hon lägga sig ner och le. För det är detta ögonblick hon väntat på så länge.

I mina drömmer slåss jag ofta. Men jag får aldrig någon kraft. Det är läskigt. Jag kan ta i så mycket jag bara kan men det snuddar bara vid min motståndare. Eftersom att jag aldrig använder våld så var jag rädd för att det skulle vara så även på riktigt.

Men så är det inte. Väggen fick ta stryk idag. Slog så hårt att mina händer domnade av. Skönt. Smärta är det enda som lindrar.