Wihiwawi

Begraver mig i doftljus, mangaserier och Deftones. Skjuter alla som kommer nära med hårda ord.

Det finns en sida hos mig som är både bra och dålig. Jag tappar aldrig hoppet om människor hur många som än sårar mig. Även om nu 5467456854 varit svin mot mig så ger jag ändå alla nya en chans. Man ska inte döma någon efter andras misstag. Men fan vad sårad man blir, om och om och om igen.

Är det något som gör att folk inte vill med mig? Att de känner att de kan behandla mig respektlöst eller vad är det frågan om?

Men jag gör mig av med alla nu. De får sina chanser och efter det är de inget. Försöker att inte bry mig, vänja mig vid att leva ensam. Eller ensam är jag inte. Jag har mina älskade systrar. Vi har haft en så mysig dag i Lund idag och jag älskar er så förbannat mycket. Alltid.

Slösade massa pengar. Förutom Peace and Love, vafan ska jag med massa pengar till? Skiter i om allt försvinner. Så det blev svarta jeans, en ram(ovanligt..), doftljus med lakrits och rabarberdoft, en silvrig ros till håret och en aaaaaasfin lampa som är en blomma. En näckros.