Wihiwawi

När vi gick där i skogen kom vi in på att prata om min barndom. Mamma har alltid sagt att jag som barn var synsk och kunde se saker. Hon har berättat historier för mig om vad jag sagt flera gånger men det är alltid intressant att höra. Här är de två saker mamma kommer ihåg bäst i alla fall. En dag hade jag sagt att det skulle snöa dagen därpå. Det gjorde det. Wow otroligt va? Nej, men det var en dag då man absolut inte kunde förvänta sig att det skulle snöa för att det inte ens var säsong för det. Detta tycker jag själv inte är så jätteintressant dock. En annan dag hade jag sagt att jag inte kunde titta på mammas ansikte för att jag bara såg ett stort kors, i hennes ansikte. Och en läskig man bredvid henne. Efter det vågade mamma inte gå ut på typ en vecka. Anledningen till att hon inte vågade det var för att jag precis innan det börjat säg saker som faktiskt inträffade. Det är synd att jag tappat denna förmågan så mycket som jag gjort. För idag har jag bara en liten magkänsla kvar. Eller liten är den inte, den kan vara väldigt stark och den har alltid rätt. Men det är ju ändå långt ifrån vad jag kunde som barn. Jag är faktiskt väldigt sugen på att se om någon kanske kan hjälpa mig hitta tillbaka till det igen. Jag ska börja leta nu direkt.