Andar i skogen

Mitt rum ser ut som ett helvete. Var uppe i Jönköping igår och tömde lägenheten och nu står allt inmosat i mitt lilla rum här hemma. Men det är värt det. Gissa om vi hade visning på huset idag. Det hade vi. Under tiden bytte jag hårfönen jag fick i julklapp, för den var rosa. Jag gillar rosa, men inte på hårfönar. Det hade dessutom gått dubbelt så lång tid som öppet köp gällde men biträdet var snäll så fick byta den ändå. Sen gick vi på promenad vid galgbacken. Det är ett område här i Hässleholm där folk hängdes förr i tiden. Som jag nämnt tidigare så tror jag på andar och kan känna av dem. Hade dock inte en tanke på det när vi gick in i skogen men jo, det kändes en del där. Fick extremt med gåshud över hela kroppen. Ja, man kan få gåshud ändå och det kan ha varit för det var kallt, det är säkert vad ni tänker. Men man känner skillnad på gåshud och gåshud. När det är andeaktivitet känns det mer över hela kroppen, eller på en viss del av kroppen där man vanligtvis inte får gåshud. Dessutom känns det mer som att håren dras ut än reser sig. Förutom gåshud kändes det även som att någon red på min rygg på väg upp för en backe och som att någon höll i min hand nedför en annan. Uppe på en annan liten kulle fick jag även yrsel och det kändes som att jag skulle svimma. Men när jag sedan gick ner för den, ner i en liten grop, då kände jag en sån lättnad. Som att alla mina sorger var borta och jag var lätt som en fjäder. Mamma och syster kände det också. Och till sist, när jag skulle gå runt ett gammalt vattentorn så gick det inte. Jag kunde inte gå hela vägen runt. Det tog stopp. Nej förresten, på väg hem i bilen kändes det som att jag hade en snara runt halsen. Långt blev det och jag har mer att berätta. Det får bli ett till inlägg. För resten hör inte riktigt till detta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0