Wihiwawi

Detta är ett tillstånd jag ofta hamnar i när min väckarklocka ringer men det brukar endast vara i någon minut innan jag somnar om igen. Jag brukar tycka att det är ganska roande.

Men imorse vägrade jag somna om, men jag kunde inte heller vakna riktigt. Jag var fast i detta tillstånd i säkert en timme. Detta plus en helt igentäppt näsa och en snustorr mun gjorde allt riktigt obehagligt. Kände mig fastghållen, nedtryckt och ihoppressad samtidigt som någon försökte visa mig hemska saker mot min vilja. Sjukligt obehaligt.

På grund av vädret så slapp jag gå ut på långpromenad under visningen idag. Istället fick jag stå ut med att en 9årig pojke byggde fort med mina saker. Jag kunde knappt säg till. Förrän han tog min kamera, då jävlar. Då tog jag undan allt, sa att det gjorde mig ledsen och ljög om att hans föräldrar ville ha ner honom. Sen låste jag dörren. Jag klarar inte av när folk rör mina saker i mitt rum. Han skrämde dessutom livet ur Viggo. Ingen skadar min lilla puppi.

Det är rätt konstigt att jag, som är en kattmänniska ända in i skelettet har fastnat så för en hund. Jag hatar hundar vanligtvis. De är så jobbiga. De påminner lite om ouppfostrade barn faktiskt. Men min lilla Viggo. Vet inte hur jag skulle klara mig utan honom.