Wihiwawi

Jag brukar inte vara rädd för skräckfilmer så värst långt efter och brukar inte ha problem med att gå och lägga mig. Men nu är det såhär att jag tror på andar. Eller jag tror inte på dem, jag vet att de finns. Det finns åtminstone en i vårt hus. Jag är inte rädd för andar, jag accepterar att de finns precis som alla andra varelser på jorden.

Men tänker man för mycket så kan det ändå kännas lite obehagligt. Att någon kanske står och ser på en, eller ligger bredvid en i sängen.

Ärligt talat så brukar det inte störa mig. Verkligen inte. Jag kan känna hur de är omkring mig, eller så när att de rör vid mig. Men det gör mig ingenting.

Men sen ser man någon film med onda andar med hemska utseenden och man blir rädd. Ganska löjligt är det ändå. Hmm jo nu när jag själv skriver det så går det emot allt jag brukar säg till mina systrar när de är rädda. "Varför skulle ett spöke/monster/zombie komma till just dig precis den kvällen du sett en film om det?" Så sant så sant. Ibland behöver man helt enkelt bara skriva av sig för att dämpa sin rädsla.