Jag finns inte, ni finns inte

Mina ord. Mina ord är osynliga. Som om de vore skriva med vit penna på vitt papper.
Ni proppar mina öron fulla med era ord. Det spelar ingen roll om vi precis träffats. Men varför ska ni alltid proppa mina öron fulla med era problem?
Ändå är det enda man får höra att man är fucking värdelös hela jävla tiden. DRA ÅT HELVETE ALLA JÄVLA ÄCKEL!! Så jävla mycket ilska just nu går inte att få ut det. Får utbrott efter utbrott. Är det konstigt när inte bara mitt eget samlas upp inom mig utan alla andras jävla skit också? Är det konstigt att man måste skrika ut det då? När inte en jävel lyssnar...
Fast jag ska inte säg att ingen lyssnar. Det finns de som gör det. Men av alla de som anförtror sig till mig så är det sjuuuuuuukt få som ger tillbaka.
Ni, ni kan dra åt helvete! För er kommer jag aldrig tycka om! Till sist är det ni, som för mig inte kommer finnas mer!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0