Wihiwawi

Fjärilarna har aldrig kommit fram. De har legat där i botten av min mage och sagt "kom igen, bättre kan du".

Jag har alltid hoppats på att de ska komma fram men när de inte gör det börjar man tveka lite och inbillar sig att det kanske bara är en myt. Men det är ingen myt.

Jag åkte upp till den här personen mest för att jag behövde sällskap. Vågade inte och orkade verkligen inte hoppas på något mer. När jag kom dit visade det sig att han tyckte om mig väldigt mycket men jag höll tillbaka mina känslor. Hade helt stängt av. Orkade inte få känslor för någon så långt bort och ville inte öppna upp och riskera att bli sårad igen. Men jag tjuvkikade lite. Jag öppnade mina ögon sakta.

Fjärilarna lever, de leker runt i min mage. Så fort jag ser på dig flyger de. Bara ett ynka sms får det att pirra till. Jag kan inte sluta le.

Men jag vill fortfarande vara försiktig. Många har varit prince charming i början men bara visat sig vara förklädda monster. Dock min magkänsla. Jag kan alltid lite på den. Och fladdrar den, då måste han vara något speciellt.