Tyst manga, förlåt!
Förrförra veckan åkte jag upp till ett litet ställe som heter Tystberga. Och herrejävlar vad skönt det var att slippa allt jävla skrik och gnäll och kaos.
Ja sen att man fick en pojkvän på köpet var väl inte helt fel. Frågan är bara om det är rushat. Det är det. Som fan. Snubben känner mig inte men säger ändå att han älskar mig. Ska väl bli kul att se om han säger samma sak när mina andra sidor visar sig. När jag blir depp, självdestruktiv och får ångest på nätterna.
När vi var lite smått påverkade sa jag konstiga saker, som jag alltid gör. Sådanan saker jag kan säg även opåverkad. Hans reaktion var "wth". Fel. Klarar han det inte så går det inte. Jag lever i min egna värld. Vill han komma in i den får han acceptera att den är fett trippad.
Förutom det är han awesome. Spelnörd, bra musiksmak, kan ta hand om sig själv osv osv.
Dock kan jag inte undvika att känna som att jag svikit någon. Men jag måste gå vidare med mitt liv. Jag måste stanna kvar på jorden och inte flyta ut i cyberspace. Förlåt kise.
Jag måste även berätta om min dröm inatt. Eller nej, det kan jag inte. Det var den mest awesomigaste drömmen ever. Så jävla cool. Min dröm ska bli till manga. Har länge velat börja på en manga men inte haft en idé som varit bra nog. Också poff drömmer jag fram en helt jävla awesome serieidé. Kan inte bli bättre.
Kommentarer
Trackback
