Wihiwawi

Den där lilla tiden när man står på gränsen mellan ungdom och vuxen, den är skrämmande.
Det känns spännande att snart vara vuxen, men ändå så äckligt läskigt.
Nu är det 1 månad och 3 dagar kvar tills jag är vuxen enligt staten, men i mitt sinne då?
Jag vet inte hur det kommer kännas, fröhoppningsvis bättre.
Mina föräldrar behandlar mig redan som en vuxen ibland, men som en ungdom ibland, detta gör saken ännu mer förvirrande.

Ikväll är det nyårsfest. Det ska bli riktigt roligt. Hoppas alla har en bra dag.
//Wawi

Imorgon är det nyår, då är 2009 och även 00talet slut. Det är läskigt!
Lika läskigt som morran i mumintrollen!
Morran har likadan näsa som jag.

Inga roliga drömmar inatt, tråkiga som man knappt minns bara.
Meeen det har varit en bra dag :D
Vaknade som vanligt av en skrikande pappa som vill att man ska gå upp. Det är riktigt irriterande. Kanske kan accepteras en dag, men inte 365 dagar om året. Typ spela roll hur länge jag sover.
Vid 2 åkte jag, Mikaela och Sanna till Kristianstad för att shoppa. Men eftersom att jag nyss köpt en hemlig sak (nej ingen sexleksak) och ett flak cider så var jag relativt pank. Men jag var tvungen att köpa ett par helballa örhängen som var blixtformade och lilaglittriga. Kostade bara 20 spänn så why not. Sen köpte jag ett par trosor som var rosa leopard, awesome. Sen blev det mat på Trendie. Gick dock in på 3 resturanger innan vi kom dit. Allt är så dyrt nu för tiden. Hur ska man ha råd som student?
När vi kom tillbaka till Hässleholm så gick jag upp till Alex mamma för att hämta mitt flak med cider, riktigt tungt att bära. Sen åkte vi till maxi för 80 öre och väntade på mamma och pappa som handlade. De hade köpt massa sprit till nyår och varit supersnälla och köpt en riktigt söt liten flaska mousserat vin som jag kan ha på tolvslaget.

Det blir fest på Perrong23 med massa ec och ji-style folk vad jag förstått. Får hoppas att Simon också hänger med :) Är riktigt pepp nu. Kommer en fin nyårsafton!
Örhängena jag köpte, fast mina var lila då:

Fortsättning på mardrömmarna...
Flickan återvände i drömmen natten efter. Dock var hon bara en detalj, en människa i bakgrunden då. Men jag är säker på att det var hon. Natten efter det drömde jag inget pga att jag inte sov.
Men natten till idag hade jag ännu en hemsk dröm.
Det var ett stort rum, som en festlokal. Massa människor satt och åt och hade trevligt. Eller det var kanske mer som en bladning mellan cafe och bibliotek. Där fanns i alla fall en massa statyer som började leva men en speciell började förfölja mig. Det var en sån som finns i den grekiska mytologin, som är till hälften get och till häften människa. Den hade stora horn och såg riktigt farlig ut. Ungefär såhär:

Den jagade mig runt runt i detta cafe och vid vissa tillfällen kunde jag gömma mig i något hörn. Jag hade en dator med mig och när jag gömde mig så spelade jag farmville(knäppt ja). Men så fort jag tittade fram så kom han emot mig igen. Det slutade med en språngmarsch och jag fick springa riktigt snabbt mellan borden. Till sist gick det inte mer och jag fick hoppa på borden där alla människor satt istället. Tyckte mig skymta flickan där också.


Båda dessa drömmar har varit så detaljrika och i båda har jag känt att de varit ute efter att göra mig illa eller till och med döda mig.
Nu ska jag återgå till mitt drömland och vi får se vad som händer inatt.
Uppdaterar imorgon!
Gonatt.

Total förvirring!

Det är allt jag känner just nu.

Mina drömmar börjar bli riktigt hemska. 4 nätter i rad har jag haft mardrömmar nu. Samma flicka har varit med i 3 av dem. Den första drömmen var absolut värst och jag kommer ihåg varenda detalj av den. Jag kan berätta.
Det är någon sorts fest eller parad eller något för alla treorna. Jag är med bland dem och har jätte roligt. Vi är i hässleholm och det är sjukt mycket folk. Alla börjar röra sig och till sist är hela festsaken i min trädgård. Plötsligt är alla nakna också. Jag träffar en flicka, hon är jätte söt och hon blir lite tänd på mig. Vi börjar strula. Sen är vi helt plötsligt inne i mammas garderob och festen är slut. När mamma upptäcker oss i garderoben säger hon att flickan måste ut. Hon vill inte för att hon inte har någonstans att ta vägen. Det är för långt in till stan. Jag låter mamma slänga ut henne naken i kylan men får skuldkänslor. På morgonen när jag gått upp går jag ut och då är luckan uppe på ladan öppen. Så ser jag ett vitt ben och sen går jag lite närmre och ser flickan ligga död där uppe. Jag blir förstås skit rädd och full av ångest, detta är ju mitt fel. Jag går in och kollar ut genom dörren på flickan. Plötsligt ändrar hon färg och blir helt blå, sen börjar hon röra på sig.
Jag får panik och springer in till mamma, mikaela och melina som sitter inne i badrummet och fixar med sitt hår, även de är nakna. Sen kommer jag på att ytterdörrarna inte är låsta så jag springer snabbt attans och låser. Sen låser vi in oss i badrummet. De andra är helt lugna hela tiden. Jag går ut och kollar ibland och hon stod ett bra tag på verandan utan att göra något. När jag är inlåst på toaletten igen så svämmar toastolen över. Jag torkar upp allt vatten med ett papper som jag måste ut ur badrummet med för att det luktar äckligt. Flickan har krossat rutan och jag måste snabbt ta mig till andra ytterdörren för att slänga ut pappret. Jag lyckas innan hon låser upp dörren. När hon låst upp så slutar drömmen.

Dagen efter denna dröm var jag riktigt rädd för att vara ensam i badrummet, hallen och på mitt rum. Sjukt jävla äcklig dröm!!

Fyfan vilken ångest jag har över min vikt just nu.
När jag va mindre så va jag rätt fet, sen när jag började bli medveten om mitt utseende så bestämde jag mig för att gå ner i vikt. Gick ner ca 12 kilo och va nöjd med mig själv, jag va precis lagom då. Det höll i kanske 1,5-2 år och nu, nu har jag gått upp allt igen plus lite till. Hemskt är det verkligen.
Jag vågar verkligen inte väga mig och varje gång jag ser mig i spegeln så kräks jag.
Men varför kan jag inte sluta äta?
Antagligen pågrund av rökningen. När jag slutar så äter jag mer, om jag inte haft astma och sången så hade jag fan börjat igen.
Nu måste jag verkligen ta tag i det här. Efter nyår, då äre jag som går ner i vikt. Jag ska nå min idealvikt igen, punkt!

Igår var det julafton, kände att jag blev riktigt bortskämd.
Firades med familjen, mormor, morfar, moster och Daniel som vanligt :)
Kändes lite spänt, alla verkade allmänt sura vid presentutdelningen och jag hade ångest för att det redan var jul.
De har helt enkelt gått alldeles för snabbt. För mig är det bara mitten av november. Jag är verkligen inte redo för ett nytt år redan nästa vecka. Riktigt skrämmande är det. Men jag får försöka vänja mig.

Idag har det mest blivit lek med nya julklappar, ritplattan har fått mest tid. Riktigt bra att ha när man gillar att rita i datorn :D band hero har också spelats satan.
Och eftersom pappa och mamma redan spenderat sjukt mycket pengar på julklappar, så varför inte åka och köpa en 42 tums hdtv till sina barn på juldagen. Fett chill.

Imorgon ska jag möblera om på mitt rum, äntligen. Kommer bli äckligt. Men får ju sätta upp nya stereon :)
Sen ska jag bara måla om, köpa skrivbord, stol, nattduksbord, spegel, byrå och gardiner :D
Sen är mitt rum perfekt.
(Dator kan behövas en bättre, men vem fan har råd med allt?)

Igår var det julavslutning i skolan. Jag sjöng.
Jag sjöng för alla.
Man kan väll delvis säg att jag blivit av med min fobi nu. Så otroligt skönt.
Trots nervousiteten och skaningarna så var det sjukt kul.

Efter avslutningen åkte jag hem till Simon.
Det blev film, sova och mys :)
Simon är en massa fin vän och vi ska ha skojj på nyår :D

Idag har jag varit i växjö, shoppat och träffat farmor, Donald, Lotta och kusinerna :D
Väldigt roligt var det<3

Musikhjälpen är en förjävla bra grej!!
Att önska en låt för 50, 100 eller 200 kr, som sedan går till malariadrabbade barn.
Kan det bli bättre eller?
Om man inte skänker pengar måste man fan va äcklig!
Önskade nyss en låt med en hälsning till Simon :)
Lästes dock inte upp men whatever :D
Så jävla bra sak, hade jag haft pengar så hade jag skänkt så jävla mycket mer!

Skolan är snart slut för terminen, men det känns inte som jul.
Man försöker tvinga fram julkänslan år efter år, men vart har det tagit vägen?
Kommer ni ihåg känslan i magen när man var liten och julgranen kom fram. När första snön kom och man kunde ut och åka pulka. När första julklappen hamnade under granen och man fick klämma. När man bakade pepparkakor och åt så mycket deg att man fick ont i magen. När man lyssnade på julsånger och sjöng med.
Även iår kommer jag åka pulka, klämma på paket och äta deg tills jag storknar, men utan känslan.
Jag saknar den så fruktansvärt, jag vill vara 5 år igen. Jag vill vara fem år föralltid.

På fredag är det julavslutning, jag och Veronika ska sjunga för hela skolan. Jag kommer dö!
Rest of My Life med Less Than Jake ska vi sjunga, Belle ska spela gitarr med oss.
Jag kommer dö!

Okej, jag går verkligen in för dethär med idol iår.
Har aldrig varit så intresserad av det innan, men årets deltagare har verkligen varit wow!
Nu är det nyhetspaus, snart är det den avgörande stunden, vinnaren ska utses.
Själv har man då röstat 3 ggr på Erik, kanske inte så mycket men jag har inte råd.
Erik är verkligen awesome, han har gett mig gåshud ända sen början.
Jag är kär i hans röst<33

Uppgift att fota på en arbetsplats idag, fotade på Rockee.
Det var skoj :D förutom att ljuset där inne sög och jag måste köpa en blixt.
Men diggar verkligen deras salong.
Rätt skönt att komma hem vid 12 också (Y)

Imorgon blir det lussevaka med Veronika och kanske Elin :)
Ska bli roligt :D

Må bästa idolare vinna (dvs Erik)

Vad är världen egentligen?
Vad är mänskligheten?
I vår värld kretsar allting kring jaget.
Tyvärr så gör min värld också det, eftersom att jag är ett så stort begrepp att man blir störd när man försöker förstå vad jag egentligen är. Hur jag kan känna, leva, finnas. Hur jag kan vara jag. Genom detta skapas själviskhet.
Runt mig finns en hinna, en bubbla som gör det svårt för mig att komma ut i den riktiga världen, jag ser inte saker på det sätt andra gör. Jag tror inte ens på att denna världen existerar.
I mitt minne är allting suddigt. Nuet är skarpt, men så fort nu inte är nu längre så blir det suddigt i mitt minne. En läskig känsla, att knappt minnas sitt liv.
Men tänk om världen bara är en illusion. Tänk om det bara är en värld jag skapat i mitt huvud när jag egentligen är någon annanstans och är något helt annat.
Jag tror det, och det är skrämmande.
(och jag vill tacka mitt undermedvetna för Muse)