Det rätta äpplet
Har tänkt en del kring det här med kärlek och hur alla är så fixerade vid att ens partner måste se bra ut. Är det för er egen skull eller är det för att folk inte ska kolla konstigt?
Visst det kan ju vara roligt att ha något att titta på, men är det verkligen så viktigt? Det vackraste i ett förhållande är ju ändå de stunder då vi stänger våra ögon och bara känner tillsammans. Bara är och smälter samman till ett. Då spelar inte ett vitt leende, mystiska ögon eller magrutor någon roll. Då finns bara det inre, då finns bara det som utgör oss.
Det gör mig så arg, för jag själv är en väldigt själslig person. Jag ser inte hur någon skulle kunna leva i bara ytlighet, man går ju under. Bara för att ett äpple har det vackraste skalet betyder det inte att det smakar bäst. Det kanske till och med är så att det döljer ett gift som lätt skulle kunna döda dig, men du dras till det och vill smaka på det för att det är så vackert.
Så fungerar vi också, vi dras till det vackra yttre när vi istället borde se bakom detta och ignorera det.
Själv försöker jag göra det nu. Jag trevar runt i mörkret och använder mina andra sinnen för att hitta just mitt äpple. Och när jag sedan ätit det, njutit av det till fullo och ser att det var en motbjudande färg, vad spelar det då för roll?
Det enda jag hoppas är bara att andra också kan se mig på detta sättet och inte bara tycka om mig för mitt utseende. Skulle det vara så, så ska jag sunka ner mig totalt och bli riktigt ful!
Känns som att detta blev väldigt flummigt, men jag har svårt för att få fram just det jag vill. Ska jobba på det.
Ändras sakta
Wow inget inlägg nu på några dagar.
När jag kom hem släppte jag ut mig själv helt. Det resulterade i ett gigantiskt bråk med mamma. Riktigt onödigt ja, men jag försöker gå genom en process. Jag ska prata med henne om det.
Jag ska släppa ut mig själv, sedan ska jag försöka att ändra de dåliga sidorna istället för att stänga in dem, för då kommer de alltid komma tillbaka någon gång.
Även om vi bråkade hela första dagen så var det bättre än att vara ensam.
Har gått lite mot ett rödare hår idag, riktigt nice! Även ätit ihjäl mig på thaimat!
Vet fan inte vad jag ska skriva, hade så mycket jag ville få ut mig att det blev kortslutning.
Har en jävligt bra mangastory på g. Försöker rita upp karaktärerna men fan vad svårt det är att komma på något unikt! Men jag ska!!!
Borde byta tillbaka till min gamla klädstil också, våga sticka ut. När jag berättade för syrran om mitt "problem" frågade hon om det var därför jag klätt mig så snyggt på senaste, för att det inte var jag. Så jävla rätt har hon! Har köpt moderna, tråkiga kläder på sista tiden bara för att smälta in mer. Nu blir det att gå tillbaka till det mer rockiga.
Nu är jag barnslig, töntig och dryg igen. Även om folk inte kommer gilla det så är det så jag kommer må bäst. Att ändra mig succesivt. Fast barnslig och töntig kommer jag alltid vara.
ond igen
Dock önskar jag att det kunde finnas någonstans där jag kunde få lite ro, få lite energi. Snart går jag fan under. Det går inte mycket mer.
Jag tror jag vill försvinna. Ibland kan jag gå och önska att jag skulle råka ut för en olycka så att jag kan slippa allt utan att vara egoistisk. Vad skönt det hade varit. Imorgon ska jag gå och söka hjälp.
Jag skadar bara andra också. Kommer hit och nu mår alla dåligt. Det är nog bäst om jag bara åker iväg ett tag. Men vart...
Jag står ensam igen
Hellre kaos än fake
Hemma, kaos.
Tar mig tillbaka till för några år sedan, när jag och mamma bråkade hela tiden. Mamma gillar inte mig, mina åsikter eller min butterhet. Jag gillar inte hennes gnällande och överlägsenhet.
Det slutade i skrik och bråk. Nu går hon runt och tycker synd om sig själv och säger att vi inte älskar henne. Har jag någonsin nämnt det? Knappast, jag älskar henne men hon ser ju fan inte det.
I alla fall, jag är på väg tillbaka och jag tänker inte vara den perfekta lilla dottern som bara håller käften hela tiden. Jag säger vad jag tycker för sådan är jag!
Så har varit hemma i några timmar nu. Minsta syrran har varit arg och gråtit, jag har varit arg och gråtit och andra syrran och mamma också. Jag ringde till pappa och sa att han inte skulle komma hem. Jävla helvete!
Ändå mår jag fan mycket bättre av detta än att vara i Jönköping!
forts.
Detta kan fan stämma alltså, att skalet är tjockt.
Jag ser inte mig själv som "stor". Tittar jag på min kropp så ser jag att min kropp är smal, som innan. Ser jag bilder på mig själv får jag en chock, för jag är inte smal. Det känns jävligt skumt.
Fettomalin
Åka-hem-dag<3
Var nyss ute med soporna och plötsligt är det helt rent jag, bara jag i kroppen. Det har aldrig hänt här så det såg så obekant ut trots att jag vet att jag gått vägen till soprummet flera gånger.
Jag tror att jag kommit fram till en annan sak. För ett antal år sedan bestämde jag mig för att gå ner i vikt. Genom att äta mindre gick jag ner nästan 15 kilo och jag hade faktiskt en ganska snygg kropp.
Sedan vet jag inte vad som hände med poff så var jag uppe på samma vikt igen plus 5 kilo.
Det kan ha varit där någon gång som jag började gömma mig själv.
Nu när jag bor här, när jag är ensam och riktigt fokuserad på något jag älskar, då blir jag aldrig hungrig. Kan gå flera dagar utan att känna hunger. Jag äter ändå, men jag känner inget behov.
Men så fort jag går ut och träffar andra då slår hungern till som en smäll på käften.
Jag tror att Malin är ett fetto!
Det svänger
Wow nu kommer humörsvängningarna, antagligen på grund at sömnbristen. Ena sekunden dansar jag, andra ligger jag livlös på golvet och gråter. Försöker packa men vad fan ska man ta med sig för en månad. Det blir rätt mycket. Och att städa samtidigt suger.
Var och handlade lite med Helene innan. Köpte en halsduk som är så skön att jag går runt och klappar den hela tiden. 2 ringar blev det också, och en present till lillkusinen. Aja whatever, inte kul att skriva om.
Har ont i ögonen, vill bara bli klar så att jag kan sova.
Måste rensa helvetesbalkongen också.. Skit!
Hem
Tentan gick åt helvete. Skrev lite, sen ritade jag en fågel och ett träd mest för att det inte skulle bli så tomt.
Nästa tenta kommer gå likadant, därför har jag bestämt mig för att åka hem imorgon. Ska bli underbart att komma hem till skåne igen, där jag känner igen mig.
Öppnade nyss hela min HelloKitty-chokladkalender, för att jag inte vill släpa med mig den hem. Så sinnessjukt tråkig är den! Finns 4 olika figurer. Det ska finnas 24 puckon. Så nu har man fått stå ut med lamm, nalle och två olika hellokitty i 24 dagar (nästan). Vettig sak att klaga på. 8 bitar kvar hehe.
Sitter med musik på högt och sjunger, packar lite, städar lite. Dansar mycket! Mitt i allt kaos har en sorts lycka växt fram. Så oväntad men så fin.
Nä men lite paranoia på allt också, sitter fint. Sömnstörningar, problem med att äta, extremt sötsug, saknad av tidsuppfattning, ryckningar. Wow jag mår bra.
Om ett dygn och 15 minuter rätt så exakt, är jag i Hässleholm igen, då ska jag vara lycklig i en månad igen.
Falsk
Jag vet att Malin egentligen är lite bättre än mig. Från omvärldens synsätt. Folk gillar henne, det vet jag.
Men jag kan inte stå för hennes handlingar eller för det hon säger. Ibland ljuger hon, om så onödiga saker. Jag kan gå och grubbla i flera dagar över varför en sådan lögn kommit ut ur min mun när sanningen var så snarlik.
Malin är falsk! Hon måste bort.
Öppna ögon
Jag har en vän som jag litar på och älskar. Jag berättade hur jag kände.
Han sa då, innan jag ens nämnt den fysiska smärtan, att det kan vara som att öppna ögonen igen. Som att öppna sina ögon efter att ha haft de stängda under en lång tid. Det gör fysiskt ont och man vill bara stänga de igen för att det är så mycket lättare.
Men tänk vad mycket man missar om man istället väljer den enkla vägen och stänger ögonen igen.
Det är så jag känner nu. Jag är sakta på väg ut igen, ut ur den lilla undanstoppade lådan. Det gör ont. Men för en stund sedan kände jag hur en liten del av mig sakta pumpades ut i mitt blod och runt i min kropp. Det kändes bra.
Detta blir en sömnlös natt. Jag har tenta om 3 timmar men det får gå som det går. Det känns som att andra saker är viktigare just nu. Viktigare än skola och jobb och framtid och all den där skiten. För vad spelar det för roll egentligen.
Att må bra är viktigare än att få bra betyg i skolan och bra jobb. För vad spelar det egentligen för roll om man mår dåligt.
Vad jag egentligen ville komma fram till i början av inlägget, det var att min vän är så väldigt klok. Han ser världen på ett sätt som ingen annan. Jag är glad att få vara din vän.
Jag kan gråta
Wow det blir mycket skrivande. Det är tur att man inte satsar på att få många läsare. Just nu har jag noll och det är jag glad för. Inga krav.
Jag måste släppa ut allt. Har bestämt mig för att släppa ut allt. Gråta när jag behöver, bara ligga och stirra när jag behöver och skratta hysteriskt när jag behöver. Inga jävla tankar som talar om för mig hur löjlig jag är ska få störa.
Det har alltså gått så långt att jag inte ens kan gråta inför mig själv mer. Men nu är det slut med det! Fuck you Malin, sluta vara så jävla känslolös. Det är inget fel med att gråta.
Samband
Satt och läste genom gamla inlägg. Eftersom att jag aldrig minns något så blev jag förvånad över att jag skrivit samma sak tidigare. Att Malin är skalet.
Allt är alltså så gömt att jag inte ens minns mina egna känslor. Just nu känner det som att jag sitter och tittar ut genom ett fönster. Jag ser mina armar som rör sig och gör det jag säger åt dem. Men jag är inte en del av dem, de bara gör som jag säger. Det känns konstigt att jag ändå har känsel i dem.
Nu ska jag läsa fler inlägg för att hitta ett samband.
Ibland kan jag bara tänka "jag vill hem", fastän jag är hemma. 16/8-10
Malin och Wawi känns som helt olika personer.
Wawi är jag, det är sanningen, den sidan folk aldrig får se i perioder som den här.
Malin är ett skal, när jag inte orkar förklara, när jag bara vill dölja allt, då är jag Malin. 7/8-10
I augusti flyttade jag till en ny stad där jag inte kände någon. Nu har jag en vän, jag gillar henne och det är så synd att hon bara sett Malin och inte Wawi.
Kom att tänka på en sak nu. För det mesta presenterar jag mig som Malin, men för vissa presenterar jag mig som Wawi. Sist jag gjorde detta, så var personen väldigt lätt att prata med och jag kände att jag kanske fick komma fram lite mer och vara jag. Frågan är om jag faktiskt omedvetet känner av vilka som får se Wawi, mig..
Fan vad förvirrande detta är. Kanske borde prata med någon som kan koppla ihop allt.
Jag?!
Jag vet inte vad som händer. Igår var det som att någon tryckte in ett finger i mitt bröst och pekade på mitt jag. Den förlorade delen. Jag.
Den klassiska frågan kommer upp "Vem är jag?". Men jag vet vem jag är, jag vet bara inte vart jag är.
Man kanske ska satsa på yrket skådespelerska. För allt är inte okej, men jag har lyckats stoppa det så långt in i min kropp. Fler saker drogs med, de egenskaper jag har som inte jag anser som "normala", egenskaper som skulle stöta bort folk. Till sist var det bara ett spelande skal kvar, så bra att jag till och med själv trodde på det.
Det förklarar så mycket..
Det förklarar varför världen varit så suddig, varför jag blivit så osäker, så dum. Om man nu kan kalla detta jag.
Det känns inte rätt, det är inte jag, detta är jag, alla dessa felande egenskaper.
Jag är en djup person, jag gillar att prata om mina känslor och om djupa saker.
Jag hatar mänskligheten och att vara en del av den. Jag är något annat fast i en mänsklig kropp.
Jag tror inte att jag är en naturligt glad person, jag är nog mer allvarlig.
Jag är inte rolig.
Jag är inte snäll.
Jag är deprimerande, jag älskar deprimerande musik.
Jag tycker att tjejer är betydligt mycket sexigare än killar.
Jag tror fortfarande, och hoppas, att jorden går under nästa år.
Jag anpassar mig efter situationer, efter vem jag umgås med och detta brukade jag trivas med. En person fick se mig i olika sammanhang och undrade varför jag inte va mig själv med andra. MEN VEM FAN SA ATT JAG VA MIG SJÄLV MED DIG DÅ???
Ingen har sett mig, ingen känner mig, inte en jävla människa i hela världen. Jag vet att så många hade försvunnit om de sett detta. Den första som ska få se det är min syster, min älskade syster, för hon kommer acceptera mig. Sen ska jag hitta mig själv, sen ska resten av världen få veta. Då skiter jag i om ni blir kvar eller inte. Blir ni inte det så är ni ändå inte värda det helvetes besväret.
Igår startade ett kaos inuti mig, det gör fan fysiskt ont. Men jag känner att jag är på väg tillbaka. Skalet må ha vunnit igår kväll men detta helvete ska jag vinna. För ingen har större rätt till min kropp och min verklighet än jag!
Bitch, jag älskar dig.
Jävla bitch.
På senaste tiden tycker jag att vi kommit så nära varandra. Det har gjort mig riktigt glad och fått mig att må bra.
Men att sedan höra från någon annan hur det egentligen står till, det gör ont, särskilt när det kommer från dig.
När jag blir sårad, brukar jag tänka att jag är starkare än så, jag klarar av det utan att bli påverkad. De är inte värda besväret.
Men du.. När jag hörde det igår tänkte jag på detta sätt, men dina ord har tagit sig in under ytan. Ett dygn senare och det gör ont. Du bröt ner mitt hårda skal som jag kämpat så länge för att bygga upp igen. Så lätt.
Mitt skal har jag kämpat för att bygga upp, för att slippa bli sårad nåt mer. Det var starkt nu, riktigt starkt. Det är inte många som fått komma innanför detta skal, knappt en handfull, men du är en av dem. Du tar sönder mig inifrån. Du gör mig illa.
Och att jag älskar dig gör det bara värre.
En blogg som ingen ändå läser
En blogg för djupa tankar, för mitt allra innersta, där all uppsamlad smärta kan rinna ut genom mina fingrar.
Som en dagbok, fast för de som inte längre orkar skriva för hand.
En blogg som ingen ändå läser.
Bipoläritet, en sjukdom jag tidigare aldrig stött på eller vetat vad den inneburit. Fem månader med en bipolär person har inte varit några problem, men sedan kom den maniska perioden. Jag förstod inte vad som hände och blev desperat efter kontakt. Gjorde bara mig själv illa i min desperation.
En vecka har känts som en månad och jag förstår fortfarande inte. Ilskan växer över personens beteende som den inte själv kan styra över. Fel av mig? Ja!
Läste på wikipedia och blev kanske lite klokare, men inte tillräckligt.
Jag har dock bara mig själv att skylla. Vi skulle flytta ihop, men jag fegade ur.. Kanske hade det varit enklare då, enklare att se vad som hände och hantera situationen. Vem vet?
Detta leder ingenstans.. Det spelar ingen roll om du är en timme eller tusen mil bort. Du är inte här och det är för långt.
Du sa att det kanske inte är dig jag älskar, utan kärleken. Kanske har det varit så med alla andra, men om man nånsin kan älska en person så älskar jag dig. Trots allt som hänt, trots allt jag gjort så känner du samma.
Detta med kärlek har bara varit vardaligt för mig. Men nu, det är så fantastiskt. Att när man hittar en person som man älskar, så älskar den en tillbaka. Jag menar, av 6 miljarder människor, hur stor är chansen? Det är obeskrivligt vackert. Jag förstår inte hur jag kan få någon som dig.. Jag vill aldrig skiljas från dig igen.
Som en dagbok, fast för de som inte längre orkar skriva för hand.
En blogg som ingen ändå läser.
Bipoläritet, en sjukdom jag tidigare aldrig stött på eller vetat vad den inneburit. Fem månader med en bipolär person har inte varit några problem, men sedan kom den maniska perioden. Jag förstod inte vad som hände och blev desperat efter kontakt. Gjorde bara mig själv illa i min desperation.
En vecka har känts som en månad och jag förstår fortfarande inte. Ilskan växer över personens beteende som den inte själv kan styra över. Fel av mig? Ja!
Läste på wikipedia och blev kanske lite klokare, men inte tillräckligt.
Jag har dock bara mig själv att skylla. Vi skulle flytta ihop, men jag fegade ur.. Kanske hade det varit enklare då, enklare att se vad som hände och hantera situationen. Vem vet?
Detta leder ingenstans.. Det spelar ingen roll om du är en timme eller tusen mil bort. Du är inte här och det är för långt.
Du sa att det kanske inte är dig jag älskar, utan kärleken. Kanske har det varit så med alla andra, men om man nånsin kan älska en person så älskar jag dig. Trots allt som hänt, trots allt jag gjort så känner du samma.
Detta med kärlek har bara varit vardaligt för mig. Men nu, det är så fantastiskt. Att när man hittar en person som man älskar, så älskar den en tillbaka. Jag menar, av 6 miljarder människor, hur stor är chansen? Det är obeskrivligt vackert. Jag förstår inte hur jag kan få någon som dig.. Jag vill aldrig skiljas från dig igen.
Slösa känslor
Vad tjänar känslor till egentligen? Antingen känner man inget alls eller så gör det ont. Gör det ont så bryr sig inte en jävel. Ibland är man glad också, men då bryr sig ingen heller.
Varför slösar jag energi och tid och känslor på folk som inte bryr sig?
VARFÖR I HELVETE FÖRSÖKER JAG ENS? Jag vet att jag bara kommer bli sårad och ärrad i själen till slut ändå, så blir det alltid.
JAG HATAR KÄRLEK!!!
Varför slösar jag energi och tid och känslor på folk som inte bryr sig?
VARFÖR I HELVETE FÖRSÖKER JAG ENS? Jag vet att jag bara kommer bli sårad och ärrad i själen till slut ändå, så blir det alltid.
JAG HATAR KÄRLEK!!!
Lonely bitch
Kärlek är det vackraste som finns, men inget som är vackert är lätt.
Man kan aldrig få kärlek utan att det involverar smärta.
Kanske inte i början, men förr eller senare.
Varför jag skriver detta vet jag inte, eftersom det så inte passar in just nu, för just nu är jag ensam.
Ensam av egen vilja, för ensamhet behövs för att man ska uppskatta kärleken mer.
Just denna kväll är väl en "jag-vill-verkligen-inte-sova-ensam-kväll" och sådana gillas inte, speciellt inte när man inte har någon att sova bredvid och bara mysa med.
Det är äckligt hur ens humör kan skifta. Ännu äckligare är det, för våra känslor är bara trams. Hur jag mår idag, vad spelar det för roll om hundra år? Så varför mår jag?
Man kan aldrig få kärlek utan att det involverar smärta.
Kanske inte i början, men förr eller senare.
Varför jag skriver detta vet jag inte, eftersom det så inte passar in just nu, för just nu är jag ensam.
Ensam av egen vilja, för ensamhet behövs för att man ska uppskatta kärleken mer.
Just denna kväll är väl en "jag-vill-verkligen-inte-sova-ensam-kväll" och sådana gillas inte, speciellt inte när man inte har någon att sova bredvid och bara mysa med.
Det är äckligt hur ens humör kan skifta. Ännu äckligare är det, för våra känslor är bara trams. Hur jag mår idag, vad spelar det för roll om hundra år? Så varför mår jag?
Nej men hej igen...
...deppblogg!
Eftersom att det bara är störigt när man klagar på fb (och ja jag anser också att det är drygt när folk bara klagar på fb) så förflyttar jag mig hit igen.
Aj aj aj säger jag bara, att bli sparkad på tills man ligger ner, hjälpt upp av samma person och sedan nedsparkad och sparkad på när man redan ligger igen, DET gör ont!
Och även om man försöker slå tillbaka så är det alltid jag som förlorar, vem det än är.
Jag brukade vara stark, men jag bryts ned sakta, inifrån och ut.
Snart finns det bara ett skal kvar och om det spricker, då dör jag.
Mitt hjärta gick inte att komma åt innan, då jag var helt fylld med skyddande styrka.
Sen försvann det från magen. Idag försvann det helt från hjärtat och det gör så ont.
Sen kommer tårarna, lättare än vanligt. Jag gråter för allt.
Nu är det bara huvudet och skalet kvar, sen dör jag.
Eftersom att det bara är störigt när man klagar på fb (och ja jag anser också att det är drygt när folk bara klagar på fb) så förflyttar jag mig hit igen.
Aj aj aj säger jag bara, att bli sparkad på tills man ligger ner, hjälpt upp av samma person och sedan nedsparkad och sparkad på när man redan ligger igen, DET gör ont!
Och även om man försöker slå tillbaka så är det alltid jag som förlorar, vem det än är.
Jag brukade vara stark, men jag bryts ned sakta, inifrån och ut.
Snart finns det bara ett skal kvar och om det spricker, då dör jag.
Mitt hjärta gick inte att komma åt innan, då jag var helt fylld med skyddande styrka.
Sen försvann det från magen. Idag försvann det helt från hjärtat och det gör så ont.
Sen kommer tårarna, lättare än vanligt. Jag gråter för allt.
Nu är det bara huvudet och skalet kvar, sen dör jag.
Frisk?
Okej nu har jag vart sjuk sen i fredags..
Men nu tvingar jag mig själv att vara frisk, så hej igen.
Fick en så sjuk lust att dra någonstans på höst eller jullovet. Typ Göteborg eller Köpenhamn.
Det ska jag göra också om jag har råd.
Men vad ska man rösta på.. Det är svårt att välja, riktigt svårt.
Jag gjorde några test igår och de visade helt klart att jag är blå. Men jag vet ju knappt vad alla står för så det kommer inte bli lätt.
Men nu tvingar jag mig själv att vara frisk, så hej igen.
Fick en så sjuk lust att dra någonstans på höst eller jullovet. Typ Göteborg eller Köpenhamn.
Det ska jag göra också om jag har råd.
Men vad ska man rösta på.. Det är svårt att välja, riktigt svårt.
Jag gjorde några test igår och de visade helt klart att jag är blå. Men jag vet ju knappt vad alla står för så det kommer inte bli lätt.
Nytt
Jag tror faktiskt att detta året kan bli roligt.
Det är sista året, jag har gått fyra dagar och har inte ens tänkt tanken att jag inte vill gå dit. Riktigt skönt.
Imorgon ska vi ha projektdag, någon slags tema dag antar jag att det är. Men de vägrar säg vad vi ska göra så ska bli spännande att se.
Idag har vi planerat projektarbetet, mitt och Andrés kan nog bli riktigt bra om vi får ihop pengar.
Vi har även fått smaka på nya skolmaten idag. Eftersom skolan flyttat så har vi nu fått en egen matsal på skolan. Skönt att slippa gå, dock va maten inte god idag. Men salladen var i alla fall fräsch.
Det är sista året, jag har gått fyra dagar och har inte ens tänkt tanken att jag inte vill gå dit. Riktigt skönt.
Imorgon ska vi ha projektdag, någon slags tema dag antar jag att det är. Men de vägrar säg vad vi ska göra så ska bli spännande att se.
Idag har vi planerat projektarbetet, mitt och Andrés kan nog bli riktigt bra om vi får ihop pengar.
Vi har även fått smaka på nya skolmaten idag. Eftersom skolan flyttat så har vi nu fått en egen matsal på skolan. Skönt att slippa gå, dock va maten inte god idag. Men salladen var i alla fall fräsch.
