Wihiwawi

Inte förrän 4 dagar in på det nya året slog det mig att det är 2012 nu. Nu 4 dagar senare får jag samma slag i ansiktet igen. Nu får jag snarare panik inför undergången. Nu är det så mycket jag vill göra, så mycket kvar att uppleva. Hur hinner man med allt när man dessutom måste skaffa ett jobb och tjäna pengar?

Nu är jag trött. Trött efter en lång dag. Imorgon blir det tidig uppgång, därför är det ganska idiotiskt att vara vaken nu vid halv 3. Därför går jag och lägger mig med mina underbara tankar och drömmer fint i några timmar. På rosa moln.

Igår hade jag på mig mina favoritleggings. För första gånger på ett halvår. Inte vågat, inte orkar se annorlunda ut. Jobbigt att man inte ska kunna vara sig själv.

Men inatt var en väldigt bra natt. Väldigt bra. Extremt bra! Mer säger jag fan inte för det är så sjukt patetiskt när man väl tänker efter men det skiter jag fan i! För det gör mig glad.

Har även köpt en kalender. Så slipper jag glömma bort allt och dubbelboka varenda dag.

Skulle till en kompis och röka vattenpipa och hade nästan slut på tobak. Skulle gå och köpa ny och det enda de hade i hela Hässleholm var stenar. Fucking småsten i olja. Jag menar, varför?

Rökte för mycket och har ont i huvudet nu.

Har förövrigt spenderat hela kvällen i samma lägenhet som en ungkatt utan att känna av allergin alls. Så himla underbart!

Sitter nu i en Chimaira-tröja och zebraleggings och känner mig svinsnygg.

Ärligt talat, bara för att folk fucking läser min blogg så kan jag inte skriva nåt bra mer. Så lägg av med det! Ni pressar mig. Jag känner mig som en vitlök i en vitlökspress. Eller ännu värre. En lök. För den får ju inte ens plats. Fattar ni vilken press den har på sig? Sjukt!

När pappa och jag var på väg hem körde vi nästan på en familj vildsvin. Det var så sjukt nära att det närmsta svinets tryne måste ha rört vid bilen. Fick en liten hjärtattack och tror nästan jag svimmade en liten stund. Det var nästan en nära döden upplevelse. Haha vilka överdrifter.

Nej nu är jag alldeles för flummig för att ens få finnas. Mhihihihihihi!!!

Det är fredag. Vad gör man en fredag? Hänger med polare? Festar? Vem bryr sig. Jag vet vart jag skulle vilja vara i alla fall. Men där ska jag inte vara för ikväll ska jag vara någon annan stans och faaaan vad ointressant detta var att skriva om.

Kattungar! Galet vad kattungar är söta. Tror jag ska bli forskare och forska fram en kattras som förblir kattungar föralltid. Sen skaffa ett gigantiskt rum och fylla med massa kattungar och bo där tills jag dör (vilket inte kommer ta så lång tid med tanke på min kattallergi).

En passande mening. Exakt vad jag borde, vill och håller på att göra. Gör. Har gjort.

När jag nu i allt mitt blundande, bara tvuvkikat lite har jag märkt att det är annorlunda. Inte alls vad jag skulle dragits till i vanliga fall.

Det som är bäst, det är att man blundar och känner tills man känner sig trygg. Sedan öppnar man sina ögon och då är det vackert. Precis som man förväntat sig. Underbart.

Tidigare har jag haft mina ögon öppna, låtit de styra. Dragits till det vackra för att sedan upptäcka att ju längre in man kommer desto fulare blir det. Då smutsar insidan ofta ner både utsidan och mig. Det är inte rätt. Och så ska det aldrig mer bli.

Spelade nyss Den försvunna diamanten med min syster. Jag vann 2/2 gånger och skrattade läskigt hysteriskt när jag lyckades komma jämnt in direkt.

Jag ritar mycket, väldigt mycket. Har ett skissblock med mig överallt. Men jag får alltid nya idéer så jag lyckas inte avsluta någon. Kanske borde göra det. Och lära mig rita rosor och händer. Tänk om någon ber om en tatuering föreställande en hand som håller en ros. Då är det kört.

Hade en mardröm inatt. Men innan jag berättar om den måste jag berätta om en annan sak.

På nyårsafton pratade jag rätt länge med en kille. Häromdagen såg jag en film som heter Julias Ögon. Jag gillade att man inte fick se mördarens ansikte förrän slutet. Men, när de till sist visade hans ansikte, så såg han exakt likadan ut som personen på nyårsafton. Blev rädd... Dessutom ville denna snubbe att jag skulle följa med honom hem, vilket jag nu är ännu gladare att jag tackade nej till.

Så drömmen då. Hans ansikte satt på en annan person. Denna person hade jag ett förhållande med. Men det visade sig sedan att han hade en flickvän och att de hade en plan som innebar att skada mig. Sedan vaknade jag.

Jag vet inte vad drömmen vill säg mig. Att han är som alla andra och bara kommer såra mig? Satan in a Sunday hat?

Nej jag vet inte. Det känns som att detta inte går att förutspå. Det kan gå hur som helst. Jag gillar det. Att inte veta.

En sak är säkert dock. Träffar jag på personen med mördaransiktet igen kommer jag springa och gömma mig.

Ni proppar mina öron fulla med era ord. Det spelar ingen roll om vi precis träffats. Men varför ska ni alltid proppa mina öron fulla med era problem?

Ändå är det enda man får höra att man är fucking värdelös hela jävla tiden. DRA ÅT HELVETE ALLA JÄVLA ÄCKEL!! Så jävla mycket ilska just nu går inte att få ut det. Får utbrott efter utbrott. Är det konstigt när inte bara mitt eget samlas upp inom mig utan alla andras jävla skit också? Är det konstigt att man måste skrika ut det då? När inte en jävel lyssnar...

Fast jag ska inte säg att ingen lyssnar. Det finns de som gör det. Men av alla de som anförtror sig till mig så är det sjuuuuuuukt få som ger tillbaka.

Ni, ni kan dra åt helvete! För er kommer jag aldrig tycka om! Till sist är det ni, som för mig inte kommer finnas mer!

Ser inte på mat på samma sätt längre. Nu känns ätandet mer som något jag måste göra än ett nöje. Det är riktigt skönt. Dock godis, för helvete! Hade jag kunnat färdas tillbaka i tiden så skulle jag åkt och dödat den som uppfann godis.

Men men, det går väl att tygla det också bara man vill!

Imorgon ska jag på filmkväll hos Sebbe. Det ska bli riktigt roligt. Hoppas bara han väljer film, för om jag ska välja så lär det ta ett år. Speciellt med hans utbud. Han har nästan alla filmer och cd-skivor i hela världen. Dessutom kan han berätta om alla, inklusive skådespelarnas bakgrund osv. Det är svincoolt. Han är svincool!

Jag är glad. Jag älskar att vara glad. Vem gör inte det dock. Jag älskar att vara hemma hos min familj. Jag älskar skåne.

Jag kommer fram mer och mer för varje dag. Jag är mig själv. Jag säger ifrån och vill inte längre smälta in. Jag umgås med de jag vill och bryr mig inte om vad folk tycker. Okej kanske lite överdrift. Men jag är på god väg.

Jag sa 2016. En film kommer ut då som jag gärna vill se.

Sedan frågade han, vart jag ville vara då.

Efter en massa pratande hit och dit så hoppade jag av skolan och sa upp min lägenhet. Ljusdesign trodde jag skulle vara roligt, men när man kommer in på det mer så är det mest dator och beräkningsjobb. Jag vill vara kreativ.

Så nu har jag i princip flyttat hem igen, med ett nytt mål. Nu är det tatuerare som gäller. Får väl se hur länge det håller. Det är i alla fall kreativt.

Det har fått mig att må bättre och jag är så upptagen med att lära upp mig själv igen. Teckna har jag alltid älskat att göra men aldrig riktigt tagit det på allvar. Men nu försöker jag, och jag läser massor och sätter upp planer och delmål. Det distraherar mig och jag är inte så hysterisk kring undergången mer. Riktigt skönt. Riktigt riktigt skönt. Tack pappa!

Jag har noll ork för skolan. Har inte godkänt i något och kommer troligen inte få det heller. Själva skolan känns så meningslös bara.

Min största rädsla är nog att jag har fel. Att det inte blir ett slut. Jag kommer troligen, den dagen, stå utan pengar, vräkt och kickad från skolan. Och om det inte händer. Då står jag där. Helt utlämnad.

Kommer då troligen bli störd så då är väl skolan skitsamma ändå. Går jorden under, skulle jag kunna leva, går den inte under kommer jag troligen dö.

Var hos doktorn idag. Var som vanligt "normal" och sa inget om mina problem. Så jag får väl leva med dem.

Skolan går inte. Jag vill bara göra det jag tycker är kul.

Gör roliga miner och high-five med hunden. Drar dåliga skämt som detta:

Det var en gång två älgar som var ute och flög.

Då sa den ena till den andra: "Du har en bulle i örat"

"Va?"

"Du har en bulle i örat!"

"Va? Jag hör inte för jag har en bulle i örat!"

Klockan är bara halv ett och jag har redan hunnit vara på läkarbesök, äta frukost och städa. Sjukt. Brukar inte vakna förrän 2 annars.

Snart ska jag åka till stan och fika med Sebbe och det ska vara visning på huset för miljonte gången. Undrar om man får ha huset ifred någon gång. Troligen inte.

Så kan man väl beskriva mina senaste dagar. Det var väl bara en ynka liten droppe till som behövdes för att bägaren skulle rinna över igen.

Det går inte bra nu. Mitt humör har börjat bli extremt, speciellt min aggression. Jag blir arg för allt och jag måste trycka naglarna hårt i handflatorna för att inte explodera. Eller gå iväg och slå på mina ben. För jag vill inte att det ska gå ut över andra. Utan att tänka mig för körde jag in naglarna i armen i duschen. Fick ångest. Vill inte börja med självskadebeteende igen.

Det som fick det att rinna över va en fest. Så jävla patetiskt. Syster är bjuden men inte jag. Kanske inte världens grej men personen som bjudit henne ska föreställa nära vän till mig. Jag har inte ens hört om det. Jävligt taskigt.

Skulle börja plugga efter jul också. Inte gjort ett skit. Har ingen motivation och vill inte.

Märkte nu dock att det inte har runnit över riktigt än, isåfall hade jag nog först fått ett jävla utbrott. Skrikit hysteriskt. Och sedan legat livlös i några timmar och bara stirrat upp i taket. Men det kommer snart. Jag känner det.

Det här med känslor, kärlek, världen kretsar kring det.

Jag har äntligen tagit tag i mitt liv och blivit vegeterian. Det fick bli mitt "nyårs"löfte. Jo, för det är så att för mig har det nya året redan börjat. Eftersom att jag så stenhårt tror på undergången så kändes det som att ett nytt och ett sista år började natten till den 21 december. Hade ganska mycket ångest den natten.

Men det känns bra, nu vet jag ändå hur länge jag har kvar och jag ska utnyttja denna tiden väl.

Så vad är väl bättre än att sluta med ett gott samvete.

Det konstiga är att jag inte är rädd. Jag känner snarare ett sorts lugn.

Leta lite veggierecept och hittade någon sorts räknare, över hur många djur om mördats under den tiden jag varit inne på hemsidan. Blev förvånad över hur sjukt mycket kycklingar det va, så jag började räkna. Enligt den räknaren dör 12 miljarder kycklingar varje dygn. 12 MILJARDER!! Jag kan ha räknat fel, den kanske inte stämmer. Men om det är så, WTF?! Det skulle kunna ge varje människa 2 kycklingar varje dag. Det hade man lätt klarat en dag på. Ändå svälter folk. Det saknar helt och hållet logik. Vart tar alla vägen?

Har förövrigt även varit rökfri i en månad idag.

Sista julen var väl inte den bästa någonsin men den var lugn och skön och mysig.

Julfest på perrong 23 igår. Konstig kväll. Skönt att vara tillbaka på det sunkiga stället, där känner jag mig hemma. En gammal vän träffade jag. Min bästa vän från högstadiet. Vi har varit ovänner sedan dess, men igår gick vi äntligen vidare och det var skönt att prata med henne.

Kunde inte hjälpa att undgå att jag hade 2, kanske 3 läsare. 2 dagar... Varför? Denna bloggen är bara depp, inte intressant över huvud taget.

Jag har glitter i magen. Jag drack glitterdricka och nu är jag glittrig inuti. Det känns fint.

Julafton, så mysigt. Saknaden av snö är skitsamma, jag är glad att få vara med familjen. Det känns skönt.

Jag går och går men kommer ingenstans. Jag går mot oändligheten utan ett mål. 5 minuter känns som 30, 7 dagar känns som 2. Inget är logiskt och jag vet inte vad som händer.

Jag har ingen mening, inget att göra. Därför tappar jag tidsuppfattningen. Egentligen tappar jag mig själv. Känner mig knappt vid medvetande. Kan inte stå upp rakt, känner mig svimfärdig. Så jävla trött.

Börjat få ont i magen igen. Skit samma.

Allt är bara en dimma, vilket jag tror jag sagt innan. Flera gånger. Tror jag ska lägga mig och sova nu.

Enda anledningen till att jag klarat mig så här långt är för att jag stängt in allt och bara tagit mig genom dagarna i en dimma.

Det är förutspått att jorden ska gå under om exakt ett år. Jag tror på det. Det känns så. Jag vet att det antagligen inte blir så men jag hoppas det nästan. Hela världen är bara ett enda jävla helvete just nu och vi kommer aldrig komma vidare. Vad är meningen med att finnas kvar? Bättre att bara rensa hela skiten och börja om från början.

Jag hoppas.

Jag känner bara ångest på grund av meningslöshet. Snart ska jag åka tillbaka till Jönköping igen. Plugga. Äta. Sova. Varför? Ensamhet. Så jävla meningslöst.

Får snart panik. Det känns som att jag bara faller och faller, ner i meningslösheten. Har inget att hålla fast vid. Inget som får mig att vilja dra mig upp igen.

Ett tomt skal i en tom omgivning.

Fått mig att känna mig levande.

Har hittat ett band i jönköping som jag möjligtvis ska gå med i, om de nu gillar min röst. Då kommer tillvaron där uppe bli aningen bättre!

Även upptäckt att en nära vän har en fruktansvärd skrivartalang. Helt sjukt. Han har även fått beröm från sångaren i lillasyster. Så jävla stolt över honom!

Imorgon blir det shopping igeen.. spendera pengar är det enda jag gör..

Berättade för mamma och pappa igår hur jag ville hantera det, de skulle försöka hjälpa mig.

Haft en heldag i växjö idag, det var väl mysigt. Fruktansvärt kallt dock. Varit lite borta i huvudet hela dagen också och inte varit fokuserad. Blev en ny ring och ett örhänge i alla fall.. Och en blockljussaknånting. Shoppade lite igår också, tror det var igår. Två ramar och något mer jag inte minns.

Lite festsugen, hade varit skönt att försvinna in i dimman ikväll faktiskt. Men det får vänta till nästa fredag. Då blir det sista julfesten på perrong23. Kul men sorgligt!