fem föralltid

Skolan är snart slut för terminen, men det känns inte som jul.
Man försöker tvinga fram julkänslan år efter år, men vart har det tagit vägen?
Kommer ni ihåg känslan i magen när man var liten och julgranen kom fram. När första snön kom och man kunde ut och åka pulka. När första julklappen hamnade under granen och man fick klämma. När man bakade pepparkakor och åt så mycket deg att man fick ont i magen. När man lyssnade på julsånger och sjöng med.
Även iår kommer jag åka pulka, klämma på paket och äta deg tills jag storknar, men utan känslan.
Jag saknar den så fruktansvärt, jag vill vara 5 år igen. Jag vill vara fem år föralltid.

På fredag är det julavslutning, jag och Veronika ska sjunga för hela skolan. Jag kommer dö!
Rest of My Life med Less Than Jake ska vi sjunga, Belle ska spela gitarr med oss.
Jag kommer dö!

Idolg33k

Okej, jag går verkligen in för dethär med idol iår.
Har aldrig varit så intresserad av det innan, men årets deltagare har verkligen varit wow!
Nu är det nyhetspaus, snart är det den avgörande stunden, vinnaren ska utses.
Själv har man då röstat 3 ggr på Erik, kanske inte så mycket men jag har inte råd.
Erik är verkligen awesome, han har gett mig gåshud ända sen början.
Jag är kär i hans röst<33

Uppgift att fota på en arbetsplats idag, fotade på Rockee.
Det var skoj :D förutom att ljuset där inne sög och jag måste köpa en blixt.
Men diggar verkligen deras salong.
Rätt skönt att komma hem vid 12 också (Y)

Imorgon blir det lussevaka med Veronika och kanske Elin :)
Ska bli roligt :D

Må bästa idolare vinna (dvs Erik)

Jag?

Vad är världen egentligen?
Vad är mänskligheten?
I vår värld kretsar allting kring jaget.
Tyvärr så gör min värld också det, eftersom att jag är ett så stort begrepp att man blir störd när man försöker förstå vad jag egentligen är. Hur jag kan känna, leva, finnas. Hur jag kan vara jag. Genom detta skapas själviskhet.
Runt mig finns en hinna, en bubbla som gör det svårt för mig att komma ut i den riktiga världen, jag ser inte saker på det sätt andra gör. Jag tror inte ens på att denna världen existerar.
I mitt minne är allting suddigt. Nuet är skarpt, men så fort nu inte är nu längre så blir det suddigt i mitt minne. En läskig känsla, att knappt minnas sitt liv.
Men tänk om världen bara är en illusion. Tänk om det bara är en värld jag skapat i mitt huvud när jag egentligen är någon annanstans och är något helt annat.
Jag tror det, och det är skrämmande.
(och jag vill tacka mitt undermedvetna för Muse)

Känslor?

Häromdagen vaknade jag med den hemskaste tanken.
Tanken att man inte har något att vakna till, inget att leva för. Det var det första jag tänkte den dagen.

Mina drömmar de senaste 10 dagarna har varit riktigt konstiga. Jag tror de är relaterade till verkligheten.
I nästan alla drömmar har spädbarn funnits med. Jag hoppas verkligen att de har med verkligheten att göra.
I 2 st har en kompis funnits med. En natt fanns likmaskar med. Dagen efter stod det flera sidor om likmaskar i boken jag läste. Så jag hoppas att de kan ha med verkligheten att göra. Och jag hoppas att de fortsätter, för de är roliga och jag kommer ihåg de så tydligt dagen efter.
Två klockslag kommer jag ihåg från igår. 12.30 och 16.35.

Jag har äntligen startat ett band. ÄNTLIGEN!
Består av mig på sång, tobbe på gitarr, anton på bas och viktor på trummor.
På Onsdag ska vi träffas och bestämma lite, köpa årskort till replokalen och sånt.

I Februari ska jag se Rammstein(Y)

På gränsen

Vad gör man när man står på gränsen till att totalt bryta ihop?
Vad gör man då man balanserar på kanten till stupet med ett stort fejksmile mot allt som finns bakom?

Ärligt talat så har jag ingen aning om hur jag fortfarande kan vara såhär uppåt när det ständigt värker i bröstet på mig och varje gång jag är ensam så gråter jag.
Jag vet inte hur jag har kunnat såhär långt nere. Alla småsaker har blivit för mycket antar jag.
Snart kommer jag bryta ihop totalt.
Det som gör mest ont är att ingen bryr sig. Ingen tar det på allvar. Inte ens min familj och min bästa vän.
Min mage gör också fruktansvärt ont men jag orkar inte bry mig längre.
Självmordsbenägen har jag blivit också men som tur är, så är jag fortfarande tillräckligt stark för att stå emot att skada mig själv. Men tanken finns alltid där, tanken om hur man skulle göra för att dö på bästa sätt.
Men jag tänker inte dö, jag är för nyfiken på framtiden.
Det är väll bara att stå ut antar jag.

Tjugoåttatusen

Imorse, när jag satt och åt frukost, låg det en lapp på köksbordet.
Den hade med hästar att göra såklart och Mikaela pekade och sa "herregud".
Jag tittade och såg siffrorna 28 800, om jag minns rätt.
Det är priset på Melinas nya häst, det är så mycket pengar min mamma lägger ner på mina andra två systrars hobby.

För någon vecka sedan sa mamma att hon skulle sponsra mig med lite till min kamera, hon sa 1000 kronor och jag tyckte att det var helt ok då, jag blev riktigt glad. Men när jag såg lappen imorse blev jag riktigt sårad. Det kom som ett jävla knivstick in i hjärtat och kändes som att någon hällde syra ner i halsen och magen på mig.
Nu vet jag inte ens om jag vill ta emot några pengar alls.

Fotografi är någon jag vill jobba med i framtiden, någon jag vill lägga all min tid på och i framtiden tjäna pengar på.
Ridning är mina systrars hobby. Melina har inte ens intresset. Hon spenderar knappt någon tid alls åt hästarna sålänge det inte gäller att rida, för att det inte är roligt. Har man ett riktigt intresse så lägger man all sin tid på det, vare sig det är roligt eller skittråkigt. Har man inte tillräckligt med intresse, lägger man inte ner tjugoåttatusen på det.
Men ett intresse och en framtid, det skulle man kunna lägga ner så mycket pengar på, tusen kronor räcker inte långt, det kan jag fixa fram själv bara genom att gå i skolan en månad.

Jag vill bara gråta, att känna att jag bara är värd en tjugoåttondel av vad hon är, det suger.

Hur lyckliga kan vi bli, när vi vet vad stjärnorna består av?

Den som väntar

Nu sitter jag här och ler, fast min mage bränner sönder och mitt inre är ett kaos.
Vem försöker jag lura här i mitt tomma rum?
Mig själv?
Jag kan faktiskt säg att jag lyckas, jag lyckas lura i mig själv att jag är glad genom att ta vara på de bra stunderna i livet och föreviga dem. Vid tillfällen då det känns skit, plockar man fram dem och blir glad.
Vid dessa förgyllda stunder är jag oftast så glad att det känns som att alla sår är läkta och allt är glömt. Det känns så underbart fint.
Det kan vara en helt vanlig dag med sanna, en dag ute på stan, en kväll med vattenpipa eller när jag ser på en rolig film med min syster.
Jag vill förklara hur mycket stunderna med er två betyder, men det finns inte ord. Sanna och Mikaela, ni är de två bästa vännerna man någonsin kan tänka sig. Jag kan umgås med er under tystnad och ändå ha hur roligt som helst. Ni förgyller mina bra stunder<3
Dock är det något som saknas, någon att älska, mer än som vän.
Jag har så mycket kärlek att dela med mig av och det har lagrats för mycket inom mig så jag bubblar snart över.
Den som väntar på något gott, väntar alltid för länge

I Don't Know Why

Jag vill kräkas, gråta, skrika, skratta, le och hoppa runt av glädje.
Jag känner mig konstig och yr, förvirrad och glad.
När jag vet att jag inte kan, varför försöker jag?
Jag vill ha så mycket mer, jag vill ha, men jag kan inte. Jag kommer inte få.
And I don't know why, I don't know why, I fight for you this way

I torsdags råkade jag ut för en liten olycka på jobbet.
Eftersom att jag är under 18 så får jag jobba med sånna skitjobb som inga andra vill göra. Nu handlade det om att sopa under pallarna i kylen. Vi hade äntligen blivit klara och skulle gå och tömma soptunnan i en container. När jag skulle ställa tillbaka den på golvet igen så tappade jag den på min hand. Det gjorde sjukt ont ett tag men sedan gick det över. Men när jag ansträngde handen så gjorde det bara ont. Så fick bandage. Fyllde i om papper om arbetsskada i evigheter och fick knappt göra något på jobbet resten av veckan. Så istället satt man och kollade när de andra sopade och somnade.

Nu ska jag iväg med Sanna, min underbara kompis.
Någon bättre vän än du kommer jag aldrig kunna hitta. Du är bäst<3

Scenskräck delvis bearbetad!

Jobbet idag var väldigt jobbigt. Jag hade knappt några krafter, somnade på toaletten och tiden gick i snigelfart.
Sedan kom jag hem, min hals har blivit bättre så jag var bara tvungen att sjunga.
Blev mycket sjungande till Placebo, mina nyfunna favoriter.
Favoritlåt; Blind. Den är riktigt fin.
Sen hittade jag en instrumental version av låten och sjöng med, det lät så illa att jag började gråta.
Men sedan valde jag en annan låt och spelade in på mobilen, bara för att testa. Det lät helt ok. Så jag gav äntligen inspelningen en chans. Gick faktiskt att få hyfsat bra kvalité med en singstarmikrofon och audacity.
När det var klart lyssnade jag och tyckte att det lät rätt ok.
Sen hände det, jag vann över mitt självförtroende och skickade inspelningen till en kompis.
Han är nog den första som faktiskt hört mig sjunga seriöst. Han tyckte att det lät rätt bra.
Nu har jag skickat till en till.
Min fobi är borta.
Imorgon ska jag spela in mer och skicka till fler.
Jag älskar detta, can't wait until I get up on the stage!


Människor, det dummaste som finns

Det finns två, endast två ställen, där man kan prata med precis vem man vill.
Det första är jobbet, vilket är rätt självklart.
Det andra är på festivaler/spelningar/uteställen.
Men om man går fram till en helt okänd person på stan, då ses man som dum i huvudet. I alla fall av vissa.
Jag tycker inte att det ska vara såhär, man ska få vara social mot vem man vill utan att vara en idiot, ett cpbarn eller en störd jävel.

De senaste dagarna har ja verkligen skämts över att vara människa.
Vi säger att djur är dumma, men hur dumma är inte vi själva? Vi är de dummaste varelserna på planeten.
Det finns en, endast en planet i hela universum som vi känner till, som vi faktiskt kan leva på.
Denna enda planeten är självklart jorden.
Men vad gör vi med den? Jo vi förstör den. Och om jorden förstörs, då utrotar vi oss själva.
Detta gör oss till den dummaste arten på hela planeten.
Tänk om allting varit som det var för länge sedan. När vi levde som djuren.
Då hade vi kunnat leva kvar här mycket mycket längre.
Visst nu kanske ni tänker "Jag hade aldrig pallat leva så, hur skulle jag klara mig utan teknologi?"
Men om vi bara aldrig utvecklat det från början, då hade vi inte varit beroende av pengar, internet och allt vad dagens samhälle har att erbjuda.
Vi hade heller inte tagit slut på alla naturtillgångar för att vi "behöver" dem. Vi hade inte skräpat ner eller förstört ozonskiktet. Vi hade levt som djuren och varit en klok art.

Har kärleken glömt bort mig?

För ett år sedan lekte livet.
Jag var väldigt sällan utan kärlek och jag kände mig älskad.
Sedan kom en kille som vi kan kalla Oliver, som tryckte ner mig totalt efter att det tog slut.
Efter det bestämde jag mig för att vara singel ett tag, för det behövde jag verkligen. Jag behövde en paus från allt som hade med kärlek att göra.
Några månader senare kom en annan kille in i mitt liv. Vi kallar honom Erik. Han hade flickvän. Han gjorde då slut med denna tjej för att han ville ha mig. Jag sa ändå till honom att jag ville ta det lugnt, särskilt när det gällde att ha sex.
Han kom hem till mig en dag, han tafsade på mig och vi strulade och lite sånt. När han tog händerna innanför mina byxor sa jag nej, men han tjatade tills jag inte orkade säg nej mer. Det hela slutade i att han tvingade mig till att ha sex med honom. För mig kändes det som att bli våldtagen, därför räknar jag det som våldtäckt.
Jag blev våldtagen i mitt eget hus, i mitt eget rum, i min egen säng...
Några månader gick innan jag faktiskt insåg vad jag varit med om.
När jag väl tagit mig mod till att anmäla det, så kom jag på att jag glömt datum, det hela var fucking lönlöst. Den idioten ska få gå fri och skada ännu fler flickor, för jag var inte den första.
Ett tag senare träffade jag en kille som jag faktiskt blev kär i, dock fick jag inget svar på det. Jag stack till stället vi brukade hänga på och där var han med en annan tjej. Dagen efter berätta jag hur jag kände för honom och att det sårade mig när jag såg honom med den andra tjejen. Han dissade då henne och sa att han hade känslor för mig.
Vi hade på g ett tag men sedan fick man höra de hemska orden "förlåt men jag vill inte ha ett förhållande, det finns bara en person jag någonsin älskat och någonsin kommer älska, du vet säkert vem det är".
Då sa jag bara nej, jag orkade inte med att nästan ha honom men ändå att han inte var min.
Ett par månader efter det träffade jag en kille över internet, han var urgullig och jättesnäll mot mig. Vi träffades, hade mysigt men än en gång sa jag nej till att ha sex eftersom att det inte kändes rätt. Något senare sa han samma ord som den tidigare killen, "jag vill inte ha ett förhållande".
Det blev ännu ett nej, jag ville inte fortsätta. Dock blev vi kompisar och kan fortfarande prata med varandra.
Sedan kom Jonathan in i mitt liv igen och rev upp gamla sår.
Ännu lite senare kom nästa kille, det kändes som att det äntligen kunde bli något. Vi hade sex, efter grät jag och allt blev fel. Vi slutade prata. Efter ett tag började vi prata igen, vi ville båda försöka igen, men när jag åkte hem till honom så bara drog han sig undan mig hela tiden. Jag fattade inte varför så jag gav upp, jag orkade inte mer.
Under en del av denna tiden så har även en kompis till mig börjat ragga på mig. Detta var dock jävligt svårt för mig. Jag raggade tillbaka men det värsta var att han har flickvän. Jag känner mig så jävla elak mot henne.
På Siesta strulade jag med en kille som jag sedan fick reda på hade flickvän.
Hultsfredsfestivalen, jag hade sex med en kille, samma som förra året. Det var inte skönt och jag ville bara att det skulle ta slut. Dagen efter hamnade man i ett tält med en kille med samma namn som våldtäcktsidioten. Detta blev naturligtvis riktigt jobbigt och jag grät som en unge. Dock löste det sig till slut och jag förklarade varför och dagen efter var riktigt mysig.
Men även om jag haft alla dessa killarna, var är kärleken?
Varför ska allt bara handla om sex?
Jag lever hellre ett liv med bara kärlek och inget sex, än ett liv utan kärlek och bara sex.
Så nu har jag bestämt mig för en sak, jag tänker inte låta någon komma innanför förrän den personen är min pojkvän.

lyckad helg(Y)

Idag är en helt vanlig måndag. Det suger, därför tänkte jag skriva om helgen istället.
Torsdag:
Valborgsfirande hemma hos Ellen eftersom att hon hade FF. Därför blev det fram med sprit och vattenpipa.
Sanna hade lärt sig en ny spritlek så vi blev jävligt fulla jävligt snabbt xD
När vi sedan va så fulla att vi knappt kunde gå så sprang vi ut och runt i stoby, jag, Sanna, Ellen, Hanna och Mickan(fast hon va nykter)
Det var sjukt kul tills jag spydde framför mamma xD
Fredag:
Utegångsförbud, missade Intohimo på p23 *sadface*
Lördag:
Orkade inte göra något
Söndag:
Sov
Nu har alla fått ta del av min underbara helg!
Jo jag skrev en låt också :D ska länka när den är klar :)

FETT NAJS!

Detta är fan sjukt najs, Kirre är nu officiellt min egen modell!
Gud vad vi ska göra världena finaste foton, förhoppningsvis med lite hjälp av mickan som stylist!
Vi har testat fota en gång iaf, utan styling och bara lite random i skogen.
DET BLEV TYP SKIT NAJS!
ååh vilka idéer vi har och ska genomgöra!

wihawiha

Igår hade vi temadag i skolan om alkohol, narkotika och tobak. Jag kollade på föreläsningen av brandmannen sen orkade jag inte mer så jag åkte till malmö och träffade Kirre.
Hade en jätte mysig och rolig dag, verkligen kul att umgås med Kirre :D Han är söt ^^
Can't wait til tomorrow. Ska bli så kul och mys hihi:D
Hade nationellt prov i engelska idag, det gick bra.
När jag kom hem så hade jag fått brev från musikskolan där det stod att jag var tvungen att göra ett jävla sångtest!
NOWAY!
Men jag är glad ändå :D 

hihi:D

Igår träffade jag Kirre från Malmö/Staffanstorp :D
Väldigt trevligt. Blev positivt överraskad över hur öppen och social han var.
Vi gick runt på stan lite och snackade, satt på tingsbacken och typ bara snackade:)
Skitnajs stil, personlighet och musiksmak yeah(H)

Jag är orolig över en sak men det ska ni ta och skita i!

Imorgon ska vi ha ANT-dag, då ska jag även göra en bra sak yay(Y)

Idag sög, Sannas nya ragg har sjukt snygga tatueringar.

TREVLIGT INLÄGG DETHÄR YEAH(H) ni gillart ;D

Corey Taylor är gud!


jonathan...

Jonathan är en utav de personer som betytt mest för mig i mitt liv. Han var min första kärlek.
Vi träffades på habbohotel (xD) hösten 2006. Vi blev kära över internet och vi fick en speciell relation, en sådan som man bara får chans till ett fåtal gånger i sitt liv. Våren 2007 träffades vi 2 grr, det var underbart.
Senare samma år tog min dåvarande bästa kompis (som jag varit bästa vän med sen 2an) honom ifrån mig.
Den sommaren åkte han till USA och vi hördes inte av på 1,5 år.
Under den långa tiden hann hatet mot det de gjort svalnat, iallafall mot honom, henne hatar jag fortfarande.
När han skrev till mig på bdb en dag i höstas så grät jag av lycka och vi fick en bra kontakt igen.
Snart närmade sig påsken, vi satt och pratade i telefon och kom fram till att han skulle komma hit på påsklovet.
Jag ville det väldigt gärna eftersom att sista gången vi träffades va 11 april 2007, så skulle kännas speciellt att ses 11 april 2009.
Vi bestämde det iallafall, jag ringde några dagar innan han skulle komma och han sa att han lovade till 90% att ringa tillbaka på kvällen. Jag satt hela den kvällen och väntade vid mobilen, till sist somnade jag men vaknade emellanåt och kollade mobilen. Han ringde inte, jag försökte smsa och ringa men fick fan inte tag på honom.
Så dagen innan ringde jag hem till honom och pratade med hans mamma, men han ringde ändå inte tillbaka.
Så var det den 11 april, jag orkade bara inte tänka på det så jag lät allt va och hade roligt istället.
Dagen efter åkte jag med syster, Kalle, Malin Lz och några till till finjasjön. Vi hade köpt vodka som vi skulle dela på, vi blev äckligt fulla och fick ringa efter mamma för att vi inte kunde ta oss hem själva.
Men den kvällen, när jag va som fullast, DÅ får jag ett sms.
Sårad, det är vad jag är, djupt jävla sårad. Jag trodde verkligen att han skulle va den sista som svek mig, men han gjorde det. Hur ska jag någonsin kunna lita på någon igen?
Jag älskar fortfarande Jonathan så in i helvete och jag kommer väll förlåta honom någon gång. Men jag kommer aldrig kunna lita på någon igen.


wiiiii

Bra tag sen jag skrev nu och jag känner att ALLA mina läsare(vilket inte är typ någon) har saknat mig!
Så hej!
Jaa, vad har hänt sen sist? jag har kommit över den där jävla kärleken xD
Har fått en ny bra vän, Louise, som nu är med mig och Sofie:)
Syster och jag har kommit varran närmre<3
sånt där allmänt kul! jag orkar inte mer ikv asså >< hejdå
BTW, SVART HÅR IGEN!


lala

Olycklig kärlek...

Va i Kristianstad idag, på Barbacka och kollade på Simons band The Masakhela.
Riktigt bra faktiskt. Förutom att ljud- och ljusteknikerna sög riktigt hårt.

Iaf, så är jag sjukt olycklig. Inte för att någon kommer bry sig, men jag måste skriva av mig.
Han är så otroligt vacker. När han rör sig, pratar, allt han gör är så vackert.
Jag vill bara kunna röra honom, kyssa honom, göra allt för honom.
Jag vill bara vara hans.
Men nu har han en ny brud verkar det som. Jag kommer aldrig få honom.
ALDRIG ALDRIG ALDRIG!

Det gör ont.

kaka

Jag älskar mina nya penslar i photoshop.
För länge sedan, fick jag en häst som hette Chetsima.
Därifrån vi köpte henne, det va på tv idag, det spökade tydligen väldigt mycket där.

Var hos doktorn idag, fick starkare medeciner till magen. Hon kände på magen och tog 4 liter blod av mig. Mja ok nästan 4 liter, 4 tjocka rör. Både från fingret och armvecket. Obehagligt som fan.

Hade en skum dröm inatt. Jag var tillsammans med mitt ex igen. Vi var på Lunds tågstation (nu borde några kunna lista ut vem det är). Det va helt plötsligt inomhus, och sen skulle jag gå omkring på massa plankor i taket och trillade ner. Sen skulle vi med tåget.

Imorgon börjar jag med mina nya tabletter. Ska sova. Pusshaj<3

2345678

My head is confusing.
Tankarna snurrar och jag försvinner bort. Jag kan sitta och bara titta på något så helt plötsligt så försvinner jag bort i tankarna och det känns som jag sitter i en karusell. Allt bara snurrar och jag kan inte se.

Efter skolan blev det att dra till Perrong 23 med Simon.
Simon låg i mitt knä och jag satt och rökte mina sista cigg ever. Ska bli så skönt, ett liv utan de jävla cigaretterna.

Nu har jag laddat ned 2381683746238564 st penslar till photoshop och håller på att bli galen för att det är så kul. Bilden är bara ett litet litet smakprov på några penslar. Måste sova.

Pusshaj<3


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0